hänsyn till den samhällsfarlighet hithörande brott kunna äga föreslår kommittén, att straffmaximum höjes till straffarbete i två år.
Kommittén föreslår vidare i detta sammanhang en bestämmelse att stöldverktyg må förklaras förverkat. Då ingen dylik regel nu finnes, är den brottslige i princip berättigad att efter avtjänat straff återfå sina verktyg, vilket uppenbarligen icke är ett nöjaktigt sakernas tillstånd. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen har, i brist på allmänna regler om förverkande, anknutits till straffbudet men bör det oaktat anses tillämplig vare sig någon i det särskilda fallet kunnat fällas till ansvar eller ej, alltså även om gärningsmannen är minderårig eller otillräknelig eller ej kunnat anträffas. Även verktyg, som ej tillhöra den brottslige, kunna förklaras förverkade. Huruvida förverkande bör ådömas eller ej har överlämnats åt domstolens prövning. Vad som förklaras förverkat tillfaller kronan.
I andra stycket av kommitténs förslag upptages en mot SL 19: 21 andra stycket svarande bestämmelse om straffrihet vid tillbakaträdande.
Skälen till och innebörden av den här upptagna åtalsbegränsningen vid brott mot anhöriga hava angivits i kapitlet om frågor tillhörande straffrättens allmänna del (s. 39 f.). Där har dock ej berörts, vilken krets av anhöriga åtalsbegränsningen skall avse. I sistnämnda hänseende bygger kommittén på uppräkningen i SL 3: 11, motsvarande 10: 18 a sista stycket i kommitténs förslag, med vissa jämkningar. Samma personkrets angives i 8: 28 av kommitténs förslag, vid vilket lagrum skälen för kretsens avgränsande på sätt som skett angivits.
Så snart någon av flera till ett brott medverkande gärningsmän eller delaktiga står i det i paragrafen angivna förhållandet till målsäganden, skall paragrafen tillämpas beträffande samtliga medverkande. Med delaktighet har i detta hänseende likställts det i förslagets 21: 6 upptagna brottet häleri ävensom det där omtalade oaktsamhetsbrottet. Dessa efterföljande gärningar stå nämligen ofta i så nära sammanhang med det föregående brottet, att de böra följa samma regler i åtalshänseende. Så är exempelvis förhållandet, om pojkar tillhörande en liga förövat stöld hos närstående till någon av dem, varvid vissa av ligans medlemmar utfört stölden medan de andra blott tagit del i bytet. Har åter stöld förövats mellan anhöriga och en utomstående mer eller mindre yrkesmässig hälare tagit hand om det tillgripna, tala övervägande skäl för att överåklagaren förordnar om åtal för häleriet, även om stölden lämnas utan åtal.
21 KAP.
SL 21 kap., som handlar om rån och utpressning, har ingen direkt motsvarighet i kommitténs förslag (jfr s. 55–57). Rån behandlas i förslagets 20 kap. och utpressning i 21 kap., vilket emellertid framför allt upptager
