kommer till uttryck i en dylik gärning. torde emellertid bättre karakteriseras genom att hänföras till den nu ifrågavarande brottstypen. Såsom stöld blir förfarandet däremot även enligt förslaget otvivelaktigt att betrakta, om gärningsmalmen i stället för att använda det tillvägagångssätt som lir anvisat för automatens begagnande tillägnar sig innehållet genom att bryta upp apparaten.
I subjektivt avseende fordras uppsåt att förskaffa sig nyttigheten utan att erlägga kontant betalning. Bestämmelsen omfattar såväl det fall att någon från början haft uppsåt att skaffa sig nyttigheten utan betalning som ock det att han först senare kommer på tanken att undandraga sig kontantbetalningen. Såsom exempel på det sistnämnda fallet kan anföras, att en gäst på en restaurang. efter att hava intagit sin måltid. följande en plötslig ingivelse begiver sig bort utan att betala. Däremot avser straffbestämmelsen naturligtvis icke det fall att en restauranggäst vid måltidens slut finner att han glömt sin plånbok hemma och därför ber att få betala senare. Att denne icke gjort sig förfallen till ansvar enligt lagrummet framgår därav, att han haft uppsåt att betala kontant och att han, när han finner sig ej kunna detta. i motsats till restaurangbesökaren i det förra exemplet gör allt vad som i den uppkomna situationen är honom möjligt.
I andra punkten av andra stycket har vidare såsom bedrägligt förfarande straffbelagts, att någon som har att betjäna allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa avvikelsen. Även sådana fall kunna mången gång vara att anse såsom verkliga bedrägerifall, men huru därmed förhåller sig kan vara tvivelaktigt, om taxan icke uttryckligen åberopats. Då det i alla händelser synes straffvärt att på nyss angivna sätt frångå den taxa som kunderna hava anledning tro ligga till grund för kravet, har det synts lämpligt att utsträcka straffbestämmelsen om bedrägligt förfarande till att omfatta även dessa fall. Det är att märka, att bestämmelsen är tillämplig endast såvida allmänheten äger fordra att bliva betjänad efter viss taxa. Skyldighet att stå till tjänst på detta sätt åligger exempelvis droskchaufförer och stadsbud. En bestämmelse av delvis enahanda innebörd finnes redan för närvarande i 34 § 1 mom. i 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Uppenbarligen kommer denna icke att vara tillämplig där bedrägligt förfarande föreligger.
Straffet för bedrägligt förfarande har liksom straffet för den lindrigaste graden av förskingring bestämts till böter eller fängelse.
I förevarande paragraf behandlas sådant bedrägeri, som med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse såsom grovt.
Som exempel på omständigheter, vilka kunna – men icke nödvändigt måste – medföra att bedrägeri bör anses vara grovt, har bland andra upptagits, att gärningsmannen missbrukar allmänt förtroende. Härmed åsyftas bland andra sådana fall som det. att en ämbetsman. en ledamot av
