Sveriges advokatsamfund eller en auktoriserad revisor med missbruk av sin ställning gör sig skyldig till bedrägeri. Tydligen höra hit också bedrägerier av personer, som eljest på grund av sin ställning eller sin verksamhet åtnjuta särskilt förtroende bland en större eller mindre allmänhet. Uttrycket syftar däremot icke på det fallet, att någon som står i särskilt förtroendeförhållande till annan utnyttjar detta till att bedraga denne. Att sådana fall mången gång böra anses såsom grova torde framgå utan att det härför erfordras någon uttrycklig bestämmelse. Vad särskilt beträffar den förtroendeställning som en syssloman intager till sin huvudman, bör den säkerligen ofta föranleda, att bedrägeri som sysslomannen övar mot huvudmannen bedömes såsom grovt. Förtroendemissbruket medför nämligen icke, att jämväl ansvar för trolöshet mot huvudman inträder utan bör, i den mån skäl därtill föreligger, beaktas såsom kvalifikation av bedrägeribrottet. I åtskilliga fall är emellertid den blotta omständigheten att bedragaren är sitt offers syssloman icke tillräcklig för att göra brottet grovt. Att någon exempelvis dels narrar till sig uppdrag att driva vissa förhandlingar angående inköp, dels lurar uppdragsgivaren att underteckna ett ofördelaktigt kontrakt vari dessa förhandlingar resulterat, behöver sålunda icke vara att bedöma avsevärt hårdare än om han utan uppdrag narrar den andre till det ofördelaktiga köpet. Beträffande gränsen mellan bedrägeri och trolöshet mot huvudman må här vidare hänvisas till vad vid 1 § anförts.
Såsom omständigheter ägnade att medföra att bedrägeri bör anses som grovt har vidare nämnts, att gärningsmannen begagnar falsk handling eller vilseledande bokföring. Därav att dessa omständigheter upptagits såsom kvalifikationsgrunder torde framgå, att bedrägeri med användande av dessa medel skall bedömas endast som bedrägeri och att således icke dessutom bestämmelserna i SL 12 kap. skola åberopas. Uppenbarligen äro i sådant fall ej heller bestämmelserna om bokföringsbrott i 23: 4 i förslaget att tillämpa. Endast bestämmelsen i SL 12: 1, vars straffmaximum överskrider maximum enligt förevarande paragraf, skall enligt kommitténs mening tillämpas trots att fullbordat bedrägeri föreligger.
De övriga i lagrummet nämnda kvalifikationsgrunderna äro desamma som de vilka upptagits beträffande stöld och förskingring. Det som en beaktansvärd omständighet nämnda förhållandet att gärningen är av särskilt farlig art syftar bland annat på det fall att bedrägeriet riktar sig mot allmänheten eller eljest en större krets. Det är tydligt, att om ett större antal personer fallit offer för gärningen, denna ofta är att bedöma såsom ett grovt bedrägeri eller flera bedrägerier av grov beskaffenhet. Brottet synes emellertid ofta böra anses som grovt även där det blott är förberedelserna som rikta sig mot en större krets. Gärningsmannen har t. ex. spritt oriktiga uppgifter bland allmänheten för att lura så många som möjligt att av honom köpa värdelösa aktier, men icke lyckats förmå flera än en enda person att köpa av värdepapperen. Den förberedelse till bedrägeri, som utspridandet av oriktig uppgift utgör, har visserligen för viktiga fall genom bestämmelser i 9 § kriminaliserats såsom ett särskilt brott, benämnt svindleri, men då det
