förmögenhetsförfoganden åsidosatt vad som åligger honom, skall återverkan därav på
värdet av den berättigades redovisningsfordran uppskattas; om uppskattningen visar ett underskott av praktisk betydelse, är skaderekvisitet uppfyllt. Därmed är förskingring fullbordad, och brottsligheten förändras icke därav att vid redovisningstiden eller dessförinnan, då redovisningsskyldigheten aktualiseras, gärningsmannen ersätter det ifrågavarande beloppet. Någon tvekan härom kan icke råda, såvida betalningen möjliggöres genom omständigheter utan samband med det föreliggande rättsförhållandet, såsom då anhöriga och vänner till den redovisningsskyldige tillskjuta beloppet eller medel på grund av arv eller testamente tillfalla honom. I princip bör emellertid enahanda bedömande tillämpas, om samma transaktion varigenom den redovisningsskyldige åsidosatt sin skyldighet skulle utfalla förmånligt och sålunda sätta honom i stånd att fullgöra redovisningen. Det typiska förhållandet vid spekulation med främmande medel är nämligen att spekulationen verkställes av den redovisningsskyldige för egen räkning, så att vinsten tillfaller honom, under det att förlustrisken ligger på den redovisningsberättigade. Att denne iklädes en risk som icke motväges av någon honom tillkommande vinstutsikt innebär för hans förmögenhetsläge en försämring vilken kan uppskattas såsom skada. En annan sak är, om spekulationen, låt vara obehörigt, företages för den berättigades räkning och de med densamma förbundna riskerna och vinstutsikterna medgiva en uppskattning av redovisningsfordringen till fulla värdet. I det sista fallet föreligger nämligen vid tiden för spekulationens företagande icke någon skada.
Det subjektiva rekvisitet vid förskingring har icke särskilt angivits i brottsbeskrivningen. Enligt allmänna grundsatser fordras uppsåt i förhållande till samtliga i det föregående angivna objektiva rekvisit. Något kvalificerat uppsåt erfordras icke i något av dessa avseenden utan eventuellt uppsåt gör tillfyllest. Den av Thyrén uppställda fordran på vinningssyfte (III 1 §) har sålunda icke upptagits i förslaget. Då kommittén beträffande förmögenhetsresultatet utgår från att vinning och skada objektivt förverkligats såsom olika sidor av en och samma förmögenhetsöverföring, bör ej beträffande vinningen krävas ett mera kvalificerat uppsåt än beträffande skadan (jfr s. 52). Denna ståndpunkt i förslaget torde överensstämma med nu gällande rätt.
Sin största praktiska betydelse erhåller fordran på uppsåt i förhållande till förmögenhetsskadan för den berättigade. Den av kommittén hävdade principen att skadan skall utgöras av förskingringshandlingens omedelbara återverkan på den berättigades förmögenhet och icke hör hänföras till den senare tidpunkt, då skyldigheten att utgiva eller redovisa för egendomen aktualiseras, medför här den konsekvensen att förskingringsuppsåtet allenast skall omfatta den ekonomiska situationen vid tiden för förskingringshandlingen och icke avser frågan, huruvida slutlig förlust kommer att inträda eller icke. Vid tillägnande av annans sak eller avskilda penningar föreligger förskingringsuppsåt. när gärningsmannen inser att den redovisningsfordran han tillgodoför ägaren icke kan uppskattas till fulla värdet av det
