kreatur, straffas den som tillägnar sig kreaturet för olovligt förfogande, vare sig tillägnelsen sker vid intagandet eller senare. Typiska exempel på olovligt tillägnande utan stöldkaraktär erbjuda de fall då besittningen uppstått på grund av misstag. Gärningsmannen förhåller sig nämligen här passiv, medan någon annan av misstag tillför honom besittningen. Om en person. iförd hatt men ej överrock, lämnar hatten till förvaring i en garderob men vid avhämtandet genom misstag från rockvaktmästarens sida tillika får en överrock, gör han sig skyldig till olovligt förfogande, om han med insikt om rätta sammanhanget mottager rocken. Någon efterföljande tillägnelseåtgärd kräves ej. Gärningsmannen undgår ej straff därför att han, när han beträdes med sitt oärliga förfarande, har rocken kvar och kan återlämna den i oskadat skick. Olovligt förfogande föreligger också i och med att någon i ond tro mottager penningar som lämnas honom av misstag; att penningarna användas kräves ej. Den som har femtio kronor att fordra men av misstag får en hundrakronesedel, gör sig genom att i ond tro mottaga sedeln skyldig till olovligt förfogande.
Gränsen mellan förskingring och olovligt förfogande hänför sig, såsom av det redan sagda framgår, till två moment, dels huruvida besittningen till egendomen uppkommit på sådan grund som medför skyldighet att utgiva egendomen, dels huruvida brottet innebär vinning. Då trolöshetsmomentet gjorts till ett ledmotiv i förslagets 22 kap., är det naturligt att kommittén i motsats till Thyrén (III s. 119) lagt avgörande vikt vid frågan om egendomen är att anse som anförtrodd eller ej. För att egendom skall anses som anförtrodd i den mening att olovligt förfogande däröver blir förskingring måste enligt kommitténs förslag följande förutsättningar vara uppfyllda. Förfogandet skall strida mot en förpliktelse att utgiva egendomen som åvilar gärningsmannen på grund av avtal, tjänst eller dylik ställning. Vidare skall gärningsmannen hava fått egendomen i besittning med sådan skyldighet. Och slutligen skall denna skyldighet vara sådan att han besitter egendomen mera för annans än för egen räkning. För att olovligt förfogande över egendom skall föreligga fordras däremot endast att förfogandet strider mot annan tillkommande ägande- eller säkerhetsrätt till egendomen. Nu angivna förutsättningar för förskingring hava behandlats i motiven till 1 § men skola här ytterligare beröras ur den synpunkten att, om någon av dem brister. brottet blir olovligt förfogande i stället för förskingring.
Med hänsyn till det sagda kan man skilja mellan tre typer av olovligt förfogande. Sådant brott föreligger, då förfogandet visserligen strider mot annans ägande- eller säkerhetsrätt till egendomen men ej mot någon förpliktelse på grund av avtal, tjänst eller dylik ställning. Olovligt förfogande föreligger vidare, då förfogandet visserligen strider mot en förpliktelse som åvilar gärningsmannen men egendomen redan var i hans besittning då förpliktelsen uppstod. Slutligen föreligger olovligt förfogande. då gärningsmannen visserligen fått egendomen i sin besittning med skyldighet att
respektera annans ägande- eller säkerhetsrätt därtill men denna skyldighet är sådan att han besitter egendomen mera för egen än för annans räkning.
