Sida:SOU 1940 20.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
197
Trolöshet mot huvudman.
22: 5

har subjektet för brottet beskrivits såsom den som på grund av förtroendeställning – evad det är i allmän eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest – fått att för annan sköta ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav. En för alla fall gemensam och väsentlig bestämning är, att en förtroendeställning föreligger på grund av vilken den ifrågavarande personen fått att för annan fullgöra viss funktion. Omnämnandet av särskilda slag av förtroendeställningar har endast exemplifierande innebörd.

Vad beträffar allmän eller enskild tjänst följer av det sagda, att detta uttryck måste avse en trängre krets befattningshavare vid trolöshet än vid förskingring. Ty en förskingringssituation kan hänföra sig till en tjänst vilken som helst, vari tjänstemannen fått egendom i besittning. Vid trolöshet böra däremot endast ifrågakomma sådana tjänster vilkas innehavare kunna anses intaga en förtroendeställning. Med denna begränsning omfattar emellertid den föreslagna trolöshetsbestämmelsen icke blott enskild utan även offentlig tjänst. De som äro underkastade ämbetsmannaansvar enligt 25 kap. SL rymmas därför i stor utsträckning under lagrummet. I detta avseende innebär förslaget en ändring i förhållande till gällande rätt som genom uppräkningen av subjekten i SL 22: 14 får anses utesluta offentliga tjänstemän. Trolöshet och förskingring av dem som äro underkastade ämbetsmannaansvar komma enligt förslaget, i motsats till vad fallet är enligt gällande rätt, att erhålla likartat bedömande, nämligen dels såsom förmögenhetsbrott mot det allmänna och ofta som grovt sådant, dels såsom därmed konkurrerande uppsåtligt ämbetsbrott enligt SL 25: 16.

Såsom subjekt för trolöshetsbrott utanför tjänsteförhållanden angives liksom i SL 22: 14 syssloman. Under annan icke särskilt specificerad förtroendeställning falla de i samma lagrum nämnda organen för juridiska subjekt och därjämte alla andra sådana organ vilka icke intaga tjänsteställning. Inom bolag, föreningar, stiftelser och andra enskilda juridiska subjekt inbegripas alltså styrelseledamöter, likvidatorer, revisorer och andra förvaltande eller kontrollerande organ. I fråga om stat och kommun avses innehavare av allmän befattning på grund av förordnande eller val, vilka icke äro tjänstemän. Slutligen tillkomma sådana ställföreträdare som representera annan med stöd av lag eller myndighets förordnande. SL 22: 14

anger såsom typiska fall därav förmyndare och god man som förordnats för omyndig, sjuk eller bortovarande; ett annat exempel är boutredningsman.

Subjektet för brottet bestämmes vidare i lagrummet genom att där kräves, att den ifrågavarande personen på grund av sin förtroendeställning skall hava fått att åt annan sköta ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav. Den ledande synpunkten är, att sådana pliktöverträdelser kriminaliseras som innebära missbruk av en särskild förfogandemöjlighet i fråga om förvaltningen av främmande förmögenhet eller tillsynen därå. vilken möjlighet förlänats en person genom det föreliggande rättsförhållandet. När någon företräder ett annat subjekt vid skötseln av dess ekonomiska angelägenheter – fullständigt såsom styrelsen för ett juridiskt subjekt eller en förmyndare eller ock partiellt såsom en syssloman – erhåller han i