förmögenhet. Samma behov har även framträtt i rättspraxis. Härvid har man ej sällan sökt pressa in hithörande förfoganden under andra brottstyper, i vilket avseende främst den vaga beskrivningen i SL 22: 1 av bedrägeri inbjudit till extensiv tolkning (jfr nyssnämnda båda rättsfall). Det förhåller sig även så att enligt de civilrättsliga reglerna förmögenhetsskadan i fall av denna art kan komma att drabba icke den verklige rättsinnehavaren utan tredje man gentemot vilken förfogandet vidtagits, t. ex. då denne vilseletts att för ett skuldebrev prestera betalning som icke är gill, emedan han haft skälig anledning till misstanke om förfogandemissbruket. I detta fall föreligger ett mot gäldenären förövat bedrägeri. I den mån däremot skada drabbar den verklige borgenären, orsakas denna omedelbart av den föregivne borgenärens obehöriga förfogande, och i ett sådant fall kan bedrägeri, i varje fall enligt förslagets beskrivning, icke' tillämpas.
För att genomföra den erforderliga kriminaliseringen på ifrågavarande område har förslaget i 6 § under benämningen behörighetsmissbruk uppställt en allmän straffbestämmelse för den som genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne. Bestämmelsen är subsidär i förhållande till trolöshet mot huvudman i 5 §. I sitt förhållande till trolöshetsbestämmelsen utgör den en parallell till förhållandet mellan olovligt förfogande i 4 § och förskingring i 1 §. Liksom olovligt förfogande som brottstyp kompletterar förskingring med straffskydd för annans egendom i gärningsmannens besittning i andra fall än inom de vid förskingring särskilt avsedda rättsförhållandena, bildar behörighetsmissbruk ett komplement till trolöshet mot huvudman och avser förmögenhetsangrepp av samma karaktär som vid trolöshet, ehuru utanför ramen av sådan förtroendeställning som avses i 5 §. I övrigt äro brottsförutsättningarna desamma
vid behörighetsmissbruk som vid trolöshet. Missbruket skall hava orsakat skada men behöver ej nödvändigt innebära sådan. En mot skadan svarande vinning behöver ej föreligga.
Behörighetsmissbruk är vidare subsidiärt i förhållande till de i förevarande kapitel förut upptagna brottstyperna förskingring och olovligt förfogande. Om någon fått i förvar eller mottagit såsom pant skuldebrev till innehavaren eller blankoöverlåtna aktier och obehörigen avyttrar dem för egen räkning, bedömes gärningen uteslutande såsom förskingring. ehuru i detta fall även föreligger behörighetsmissbruk. Om samma värdehandlingar lämnats gärningsmannen av misstag eller hittats av honom. straffas han för olovligt förfogande.
Straffet för behörighetsmissbruk är detsamma som för olovligt förfogande med en normal straffskala av böter eller fängelse och med ett för grova brottsfall förhöjt straff av straffarbete i högst två âr.
Försök är ej straffbart. Såsom en viss motsvarighet till försöksstraff har emellertid för behörighetsmissbruk medelst skuldebrev eller dylik handling bestämts en tidigare fullbordanspunkt. nämligen då gärningsmannen kräver vad annan tillkommer. Av vad förut sagts om gränsen mellan behörighetsmissbruk och bedrägeri framgår att obehörigt begagnande av skuldebrev till
