föremål för en onödigt detaljerad reglering, till brott inom förmögenhetsomsättningen: bedrägeri och annan oredlighet. utpressning, ocker,
förskingring och annan trolöshet. I förslaget kommer detta till synes redan därigenom, att stöld. rån och åverkan. som nu upplaga i det närmaste var sitt kapitel i strafflagen. sammanförts till ett jämförelsevis kort kapitel, dit även från SL 10: 20 överflyttats bestämmelsen om egenmäktigt förfarande. Detta har möjliggjorts genom en grundlig förenkling av lagtexten. Framför allt hava de nuvarande detaljerade bestämmelserna om successiv straffskärpning vid högre resor av stöld borttagits och ersatts med en för förmögenhetsbrott i allmänhet gemensam återfallsbestämmelse. Detta innebär ej blott en formell förenkling utan även en betydelsefull förändring i sak. På sätt redogörelsen för frågan om återfall (s. 32) utvisar åsyftar kommitténs förslag att lindra opåkallad hårdhet vid behandlingen av tjuvar och liknande brottslingar genom att utjämna den starka skillnaden i bestraffning av stöldbrotten och av andra förmögenhetsbrott. En annan förenkling beträffande stöldbrotten består i att inbrott utan tillgrepp icke bibehållits som särskild brottstyp. Enligt kommitténs förslag blir inbrott i uppsåt att omedelbart föröva stöld straffbart som försök till stöld; sådant inbrott som blott innefattar förberedelse till stöld kan efter omständigheterna bestraffas som egenmäktigt förfarande, skadegörelse eller hemfridsbrott.
Medan omarbetningen av stöldbrotten i huvudsak åsyftat i formellt hänseende förenkling och i materiellt lindring av straffen, hava däremot bestämmelserna om brotten inom förmögenhetsomsättningen måst utvecklas för att undanröja betänkliga luckor och osäkerhet om brottsbegreppens innebörd samt möjliggöra tillräckligt allvarliga ingripanden mot företeelser av särskilt samhällsfarlig art. Sålunda har det straffbara området utsträckts till nya former av ocker, utpressning och annan oredlig förvärvsverksamhet, och åtskilliga förändringar hava vidtagits i systematiskt hänseende. Vissa hithörande brott hava länge saknat plats i strafflagen. Utpressning upptogs i strafflagen som särskilt brott först år 1934. Ocker är visserligen redan straffbart enligt särskild lag men flyttas genom kommitténs förslag in i strafflagen. Inom specialstraffrätten hava länge funnits bestämmelser, som i viss mån motsvara vad kommittén föreslår rörande svindleri i form av oriktiga uppgifter angående bolags, föreningars eller dylika företags ekonomiska ställning, men dessa bestämmelser hava till synes i stor utsträckning förblivit obeaktade och varit till föga nytta. Betydelsen av att så allvarliga brott som de nu nämnda behandlas i strafflagen torde icke böra underskattas. Vid arbetet på reglernas systematisering och utformning, ett arbete för vilket redogörelse lämnats i nästföregående kapitel, har särskild uppmärksamhet ägnats åt uppgiften att undvika luckor och klargöra till vilket brott ett visst förfarande är att hänföra. Enligt gällande rätt råder, för att anföra ett exempel, stor oklarhet angående frågan, hur det fall straffrättsligt skall bedömas, då en syssloman obehörigen förfogar över penningar, vilka i och med mottagandet övergått i hans ägo. Av kommittén har detta problem lösts genom en sådan utformning av förskingringsbegreppet, att det klart omfattar
