Med brottsligt förvärv åsyftar kommittén för övrigt även vinning av andra brott än sådana varigenom en sak frånhändes någon. Slutligen drabbar det föreslagna straffbudet den som genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar genom brott tillkommen fordran till större del än efter lag skall utgå. Detta är nu straffbart endast i form av s. k. efterocker, men kommittén utsträcker det straffbara området till fordringar som tillkommit genom annat brott än ocker, exempelvis bedrägeri eller utpressning.
I direktiven har anmärkts, att någon straffbestämmelse ej finnes för sådana vinningsbrott som förövas medelst missbruk, utanför sysslomannaskap, av behörighet att rättsligt förfoga över annans förmögenhet. Dylika förfaranden bliva enligt kommitténs förslag straffbara såsom "behörighetsmissbruk", ett i samband med trolöshet mot huvudman uppställt nytt brottsbegrepp.
Vidkommande gäldenärsbrotten, som för närvarande med det i SL 22: 2 p. 3 angivna undantaget endast äro straffbara vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling, föreslår kommittén, att konkurs eller offentlig ackordsförhandling ej längre skall vara allmän förutsättning för straffbarhet. Straff skall kunna inträda även vid utmätning eller annan verkställighet samt till och med rutan att någon verkställighetsförrättning alls förekommit. Det straffbara området i fråga om gäldenärsbrott har även eljest utvidgats på enskilda punkter. Medan gäldenär som gynnar någon borgenär till de övrigas förfång för närvarande straffas blott då fråga är om icke förfallen gäld (SL 23: 3 p. 4), innehåller förslaget mera allmänna bestämmelser om straff för den som gör sig skyldig till "mannamån mot borgenärer".
Utvidgningar av det straffbara området innefattas också i kommitténs förslag om straff för försök och förberedelse. Försök är för närvarande icke generellt straffbart vid några andra förmögenhetsbrott än rån och utpressning. Försök till stöld är straffbart blott i form av inbrott, vilket såsom ett särskilt brott bestraffas lika med stöld. Försök till bedrägeri straffas i enstaka undantagsfall (se SL 22: 2 och 5) lika strängt som det fullbordade brottet men är eljest straffritt. Försök till förskingring eller liknande brott kan straffas blott då det har formen av nekande till gods som hör annan till och som man har i besittning (se SL 22: 13 och 19; jfr Thyrén III s. 118 och IV s. 136). Thyrén (III 18 § och IV 11 §) föreslår, att försök alltid skall vara straffbart ej blott vid rån och utpressning utan även vid stöld, bedrägeri och förskingring. Att så omfattande brottstyper lämnats i princip straffria på försöksstadiet är enligt Thyrén en orsak till att för närvarande så stor ojämnhet råder beträffande frågan hur långt ett förmögenhetsangrepp skall vara framfört för att straff skall inträda. Säkerligen, säger Thyrén (Principerna för en strafflagsreform ll s. 73 f), har det ingen tillräcklig grund i sakens natur, att den som inställt sig med vapen för att stjäla skall gå straffri, så länge ännu intet tillgrepp skett. medan den som jagar på annans mark straffas, även om han icke sett något villebråd; att den som, utan användande av dyrk eller falsk nyckel, försöker begå inbrott i uppsåt att stjäla blir straffri, medan blotta förfärdigandet av falsk nyckel,
