med kännedom om beställarens stölduppsåt, straffas; att avmejande av säd, i uppsåt att längre fram bortföra den, är straffritt, medan fällande av träd i samma syfte är straffbart; att försök till tjuvnad i allmänhet är straffritt. medan fordrande av gulden gäld är straffbart o. s. v. Kommittén. som delar Thyréns åsikt, föreslår att allmänna försöksbestämmelser införas vid stöld, bedrägeri, förskingring, trolöshet mot huvudman samt egenmäktigt brukande av maskindrivet fortskaffningsmedel. Beträffande stöld och bedrägeri kan den nu rådande ordningen tydligen icke bibehållas med hänsyn till de av Thyrén påpekade ojämnheterna, och en förändring i den riktningen att inbrott och övriga nu straffbelagda fall göras straffria är icke tänkbar. Behovet att straffa förskingringsförsök är icke lika påtagligt, men i vissa fall framstår det dock som angeläget att kunna ingripa med straff redan på försöksstadiet. Det är sålunda önskvärt att straffrättsligt ansvar inträder om någon försöker avyttra eller pantsätta anförtrodd egendom men misslyckas, därför att den som får anbudet inser rätta sammanhanget. Trolöshet mot huvudman står förskingring så nära, att samma regel synes böra gälla båda brotten. Försök till 'egenmäktigt brukande av automobil bör vara straffbart redan med hänsyn till svårigheten att infånga s. k. billånare, sedan de väl satt sitt uppsåt i verket.
Vad förberedelse angår, är i stöldkapitlet för närvarande straff stadgat för förfärdigande eller anskaffande av dyrk eller falsk nyckel. Kommittén utsträcker det straffbara området till varje slags befattning med stöldverktyg. Förberedelse till bedrägeri är nu vanligen straffbar blott då den har formen av förfalskningsbrott. Kommittén föreslår att såsom särskilt brott skola straffbeläggas vissa andra åtgärder på ett lika tidigt stadium i brottsförloppet, nämligen utspridande av oriktiga uppgifter, som äro avsedda att påverka priset på varor, värdepapper eller annan egendom eller o& äro ägnade att påverka bedömandet av ett företag i ekonomiskt hänseende. Vidare föreslås straff för den som skadar eller söker skada sig eller annan till person eller egendom för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt, gärningar som nu äro straffbelagda endast delvis och i annat sammanhang, nämligen såsom allmänfarlig skadegörelse (se SL 19: 4 och 8). Slutligen vill kommittén straffbelägga vissa särskilt av ockrare gärna begagnade metoder, nämligen att såsom påtryckningsmedel vid krav mottaga handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller check utan täckning.
Om kommitténs förslag sålunda å ena sidan avser utvidgningar av det straffbara området, föreslår kommittén å andra sidan även inskränkningar däri, framför allt upphävande av sådana föråldrade straffbud vilka framstå som ineffektiva. Här må nämnas straffen enligt SL 22: 15 för den som far med spådom, signeri eller annan vidskepelse. enligt SL 23: 3 p. 2 för den som inom viss tid före konkurs indragit penningar, borgat varor eller sålt egendom och ej kan redovisa därför och enligt SL 23: 6 för den som rymmer för gäld.
