räknas från den tidpunkt då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.
8 KAP.
Då SL 3: 11 upphävts, hava de anhöriga, som under viss förutsättning ej skola fällas till straff enligt SL 8: 28, ej kunnat angivas genom en hänvisning till förstnämnda lagrum utan hava uppräknats här. I uppräkningen hava gjorts en del jämkningar. Den angivna personkretsen har utvidgats genom tillägg av trolovad, som rimligen bör likställas med make. Vidare hava fosterföräldrar medtagits; det förefaller föga rimligt att som nu medtaga såväl adoptivföräldrar som adoptivbarn men i fosterförhållanden endast fosterbarn.
Att kommittén i samband med den av formella skäl föranledda omredigeringen av SL 8: 28 företagit nämnda sakliga ändringar sammanhänger
med att kommittén haft att överväga liknande spörsmål i annat sammanhang. Såsom framhållits i redogörelsen för frågor tillhörande straffrättens allmänna del (s. 39), föreslår kommittén särskilda åtalsregler vid förmögenhetsbrott beträffande en viss krets av anhöriga. Då i stort sett samma skäl gälla begränsningen av sistnämnda och av nu ifrågavarande krets, har kommittén ansett sig böra bringa dem till inbördes överensstämmelse.
Samma uppräkning av anhöriga som i 8: 28 återfinnes i kommitténs förslag även i 10: 18 a och 20: 10. Det har ifrågasatts att införa en allmän bestämmelse innehållande en dylik uppräkning, till vilken de särskilda stadgandena i strafflagens speciella del kunde hänvisa. En sådan anordning bör emellertid icke genomföras utan beaktande av förhållandet till andra uppräkningar i strafflagen, t. ex. i 18 kap., och måste därför leda till överväganden som falla utanför kommitténs uppgift.
10 KAP.
Då kommittén låtit bestämmelserna om s. k. reell faution i SL 3: 9–11 tillsammans med de nuvarande stadgandena om tjuvgömmeri i SL 20 och 21 kap. uppgå i ett nytt förmögenhetsbrott, häleri, som behandlas i 21: 6 av kommitténs förslag, har kommittén ansett sig böra behandla återstående delar av SL 3: 9–11, som avse den s. k. personliga fautionen, på liknande sätt. Den personliga fautionen är rätteligen liksom den reella icke en form av delaktighet utan ett särskilt brott. Under det att den reella fautionen är ett förmögenhetsbrott, kan den personliga närmast betecknas som ett brott emot offentlig myndighet. Den har därför från 3 kap., som handlar om delaktighet i brott, överflyttats till 10 kap., som handlar om brott mot offentlig
