icke. Ehuru ordet "svikligen" borttagits, är det straffbara området fortfarande begränsat till sådant användande som sker därigenom, att någon utgiver sig eller annan för någon han icke är.
SL 22: 18 avser allenast den som brukar annans bevis, ej den som utlämnar eget bevis till annans begagnande. Med hänsyn särskilt till önskvärdheten av att i oroliga tider kunna straffa dem som tillhandahålla pass åt spioner och andra samhällsfarliga element hava förfaranden av sistnämnda slag i Norge gjorts straffbara genom en ändring den 9 februari 1940 i norska strafflagen 372 §. Kommittén föreslår. att nu förevarande straffstadgande göres tillämpligt även på den som utlämnar bevis att brukas av annan än den för vilken beviset är utfärdat. Härigenom göres denna form av immateriell förfalskning, i likhet med den intellektuella handlingsförfalskningen i 5 b §, straffbar ej blott vid begagnande utan även vid utlämnande till begagnande. Såsom vid 6 § framhållits bör ansvar för delaktighet i utlämnandet icke anses uteslutet därför att brukandet blivit särskilt straffbelagt.
Straffsatsen har ändrats från "höter" till "fängelse eller böter", då böter tydligen ofta icke bjuda tillräckligt straffskydd, t. ex. mot begagnande av annans pass.
I SL 22: 13 stadgas bland annat straff för den som mot bättre vetande nekar sin hand och förskrivning, d. v. s. förnekar sin underskrift å skuldebrev eller annan dylik handling; straffet är böter eller fängelse. I överensstämmelse med Thyrén (VI 12 § och s. 165) föreslår kommittén, att straffbudet utsträckes till förnekande mot bättre vetande av äktheten utav handling som avses i SL 12 kap. Straffsatsen år oförändrad.
14 KAP.
I likhet med Thyrén (IV s. 133) anser kommittén de i SL 22: 3 och 4 behandlade brotten, som avse förfalskade livs- och läkemedel, icke böra behandlas bland förmögenhetsbrotten. Bestämmelserna äro därför flyttade till nu förevarande paragraf. De äro i sak oförändrade. Visserligen kunna en hel del ändringar i avfattningen betecknas som önskvärda (jfr Thyrén V 2, 4 och 6 §§ samt s. 143–146), men kommittén föreslår icke några sådana, då en mera fullständig revision torde böra komma till stånd i annat sammanhang.
15 KAP.
Egenmäktigt bortförande av barn bestraffas för närvarande i vissa fall enligt SL 10: 20. Då nämnda lagrum enligt kommitténs förslag skall upphävas,
