föreslås som ersättning införande av nu förevarande nya paragraf (jfr Thyréns efterl. ant. 14 och 15 §§ samt s. 95–l00). Det nya stadgandet är i första hand avsett för sådana fall. i vilka den som är lagligen berättigad att hava vårdnaden om barnet utan iakttagande av laga former bortför barnet från någon som faktiskt har det i sin vård, t. ex. den av föräldrarna som i skilsniässomål blivit tillerkänd vårdnaden från den andre. Stadgandet är emellertid även tillämpligt om någon som icke har vårdnadsrätt bortför barnet från den vårdnadsberättigade, såvitt det sker för att bereda barnet bättre vård eller eljest utan argt uppsåt.
Straffsatsen upptager liksom SL 10: 20 böter och fängelse, dock att begränsningen till högst sex månader fått bortfalla. För att icke vid gränsfall till SL 15: 6 och 8 alltför stor spänning i förhållande till de där stadgade stränga straffen må uppstå upptager straffsatsen jämväl straffarbete i högst två år. Straffsatsen är densamma som den för egenmäktigt förfarande i 20: 6 föreslagna, dock utan uppdelning på normala och grova fall.
Beskrivningen på tvångsmedel i denna paragraf överensstämmer med beskrivningen på utpressning. Då sistnämnda beskrivning ändrats, har förevarande paragraf omformulerats till överensstämmelse därmed.
17 KAP.
Till detta kapitel som, sedan straffet för hor genom lag den 21 maj 1937 avskaffats, blott innehåller bestämmelser om tvegifte, har överflyttats flertalet av bestämmelserna i SL 22 7–9, vilka icke röra förmögenhetsbrott och därför icke böra kvarstå i sistnämnda kapitel. Till stadgandet i SL 22: 8 sista stycket upptages ingen motsvarighet i detta sammanhang, utan gärningen blir straffbar enligt 12: 5 b i kommitténs förslag. På grund av kapitlets vidgade innehåll föreslås dess rubrik ändrad till "Om brott emot familj". (Jfr Thyrén IV s. 134 f. samt Thyréns efterl. ant.)
Då kapitlet i övrigt erhållit helt nytt innehåll, har kommittén ansett sig höra samla bestämmelserna om tvegifte, nuvarande 4–6 §§, i första paragrafen. Bestämmelserna hava med ledning av Thyrén (efterl. ant. 16 § och s. 54–58) förenklats. I motsats till Thyrén (efterl. ant. 17 §) upptager kommittén icke straff för tvegifte av oaktsamhet. Även oursäktligt misstag att eget äktenskap upphört skall enligt förslaget fritaga från allt ansvar. För att klargöra detta har den nuvarande i detta hänseende otydliga avfattningen jämkats (jfr Stjernberg, Kommentar till SL 17–18, 2 uppl.. s. 29 f.).
I likhet med gällande lag upptager kommittén beteckningen tvegifte endast för den giftes brott och ingen särskild beteckning för den ogiftes.
