Sida:SOU 1944 69.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
8
2: 4
2 kap.
4 §.

Fängelse kan – – – gäldande saknas.

Fängelse som omedelbart för brott ådömes må ej sättas under en månad eller över två år.


15 §.

Särskilda straff för dem som innehava ämbete eller annan befattning varmed följer ämbetsansvar äro:

1) Avsättning.

2) Suspension.

Suspension innebär mistning av befattning för viss tid som i domen utsättas, ej under en månad eller över ett år, och medför under denna tid förlust av de rättigheter och förmåner som följa med befattningen. Suspension må ej verkställas medan den dömde undergår frihetsstraff.


16 §.

Innehar den som förskyllt avsättning flera befattningar, dömes förlustig var och en av dem, där ej domstolen beträffande viss befattning finner skäl förklara att han ej avsättes därifrån. I sådant fall må, om skål därtill äro, dömas till suspension från den befattningen.

Innehar den som förskyllt suspension flera befattningar, pröve domstolen vilka av dessa suspensionen skall avse.


17 §.

Har den som blivit till straff dömd före domen blivit förordnad eller vald till en befattning och har denna ej blivit i domen nämnd, må särskild talan om avsättning eller suspension från befattningen föras.


18 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning som i denna lag är belagd med straff eller frambragts genom sådan gärning må, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl, förklaras till kronan förverkat, såvitt den som var ägare till föremålet eller var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill. Samma lag vare om hjälpmedel varmed någon tagit befattning som innebär i denna lag straffbelagd förberedelse till brott. Har föremålet överlåtits, må det förklaras förverkat endast där det förvärvats av någon som insåg eller hade skälig anledning antaga att omständigheterna voro sådana som nu sagts. Förverkandeförklaring må ske med förbehåll för särskild rätt till föremålet och må i stället för föremålet avse dess värde.

Ändå att fall varom i första stycket sägs ej är för handen, må dyrk, falskt mynt eller annat föremål, som på grund av sin beskaffenhet och