i underhandling med främmande makt eller någon som företräder dess intresse om angelägenhet som rör riket. Då tillräckliga skäl saknas att begränsa straffbudet i denna del till att blott gälla svensk man, har den föreslagna bestämmelsen gjorts tillämplig även på utländsk medborgare.
För det nu ifrågavarande brottet föreslås benämningen egenmäktig diplomati. Straffsatsen för normala fall har oförändrad övertagits från SL 8: 3 första stycket och utgör fängelse eller straffarbete i högst två år. För det fall att riket var i krig stadgas i SL 8: 29 a en höjning av straffets maximum till straffarbete i fyra år; förslaget överensstämmer härmed, dock att för sådant fall lägre straff än straffarbete enligt förslaget icke kan ådömas.
I andra stycket av SL 8: 3 föreskrives en straffskärpning för det fall, att underhandling som i första stycket sägs avsåg åtgärd av den främmande makten, varigenom rikets självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till främmande makt störas; då skall straffet vara straffarbete från och med ett till och med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten, må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid dömas. Krigsutbrottet utgör i detta fall ett .s. k. objektivt överskott, som kan föranleda straffskärpning även om hos den brottslige icke funnits uppsåt eller ens oaktsamhet med hänsyn till denna verkan av hans gärning. I överensstämmelse med den ståndpunkt som kommittén intagit i andra delar av sitt förslag, bör straffskärpning icke på detta sätt grundas på en rent objektiv omständighet. Uppsåt bör emellertid icke fordras i fråga om det menliga resultatet, utan det bör för skärpt straff vara tillräckligt att rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga förhållande till främmande makt sattes i fara genom den obehöriga underhandlingen och att den brottslige insåg detta. För sådana fall föreslås straffet till straffarbete i minst ett och högst sex år eller, om riket var i krig då underhandlingen ägde rum, från och med fyra till och med tio år eller på livstid.
Om en viss utvidgning av tillämpningsområdet för de straffsatser, som skola gälla då riket är i krig, hänvisas till 16 § i detta kapitel.
I 8 kap. SL äro bestämmelserna om straff för spioneri och liknande brott fördelade på ett flertal paragrafer.
Främst, nämligen i SL 8: 8, är upptagen en bestämmelse om straff för krigsspioneri. Därmed förstås, att någon vid krig eller då krig hotar riket låter sig bruka av fienden till att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, ävensom att någon under nämnda förhållanden till fienden lämnar upplysning om sådan hemlighet. Krigsspioneri bestraffas emellertid i allmänhet icke efter denna paragraf utan enligt strafflagen för krigsmakten 134 §, varest i fråga om brottsbeskrivningen hänvisas till SL 8: 8. Den nämnda paragrafen i strafflagen för krigsmakten ingår i krigsartiklarna, vilka äro tillämpliga i fråga om brott som förövas i krigstid eller eljest under tid då rikets krigsmakt är mobiliserad. Paragrafen skall
