såsom ett vårdslöshetsbrott, har berörts vid 6 § och må här ytterligare belysas. Ett typiskt fall av uppsåtlig gärning som faller under paragrafen är, att någon, som på grund av sin tjänst har kännedom om en militär hemlighet, uppsåtligen omtalar denna för annan utan att likväl ha uppsåt att därmed gå främmande makt tillhanda. I ett sådant fall har gärningsmannen till skillnad från vad händelsen är vid spioneri icke uppsåt att åstadkomma det men som är att befara av gärningen, nämligen att främmande makt får fördel av att hemligheten röjes. I förhållande till denna effekt av gärningen är hans förfarande ouppsåtligt och ter sig icke väsentligt mera straffvärt än ett röjande av hemligheten som sker genom en icke uppsåtlig utan oaktsam gärning. I båda fallen synes gärningsmannens beteende med rätta kunna betecknas såsom vårdslöst. På liknande sätt hänföras under SL 25: 17 ej blott oaktsamma gärningar utan även vissa uppsåtliga, vilka ej förövas med det i SL 25: 16 angivna kvalificerade uppsåtet. I förslaget till nytt 25 kap har denna anordning såtillvida bibehållits, som i 25: 5 upptagits såväl uppsåtliga som oaktsamma gärningar. Även i SL 23: 3 och i 19: 8 i förslaget har en sådan anordning kommit till användning.
I vad förevarande paragraf omfattar uppsåtliga gärningar motsvaras den av SL 8: 9 och 10, i vilka stadgas straff för den som obehörigen förfar på sätt i paragraferna anges beträffande upplysning om sakförhållande som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förhållande till sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Handlingsbeskrivningen i dessa lagrum har här utbytts mot en beskrivning, som sammanfaller med den i 6 § lämnade utom såtillvida som det utöver rekvisiten i nämnda paragraf fordras att uppgiften är av hemlig natur och att gärningen sker obehörigen. Att dessa tillägg ansetts behövliga i förevarande paragraf men icke i 6 § beror på att det straffbara området här icke såsom i 6 § begränsas av krav på uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Beträffande åtskilliga förhållanden gäller, att det väl synes straffvärt att anskaffa eller röja uppgift om dem med uppsåt att gå främmande makt tillhanda men att ett motsvarande förfarande, som sker utan sådant uppsåt, icke synes kunna straffbeläggas. Det torde sålunda icke böra stadgas straff för var och en som, låt vara uppsåtligen, under krig omtalar t. ex. huru stämningen år inom krigsmakten eller befolkningen. För att kriminaliseringen icke skall sträcka sig för vitt, måste förevarande paragraf, i vilken det ej uppställts krav på kvalificerat uppsåt, begränsas till uppgifter av sådan beskaffenhet, att deras anskaffande eller röjande innefattar en typisk fara så att det framstår såsom otillbörligt att anskaffa eller röja dem. I paragrafen har därför upptagits krav på att uppgiften skall vara av hemlig natur och att gärningen skall ske obehörigen.
Att kommittén icke valt att såsom i SL 8: 9 tala om upplysning om sakförhållande som bör hållas hemligt för främmande makt beror på att förevarande paragraf liksom 6 § ansetts böra omfatta även oriktig uppgift. Egenskapen hemlig får enligt förslaget, i likhet med vad fallet är enligt SL 8: 9
