Sida:SOU 1944 69.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
138
Olovlig underrättelseverksamhet.
8:9

justitieombudsman verkställd utredning angående rättstillämpningen i fråga om SL 8: 14 a och därmed sammanhängande stadganden. I det alldeles övervägande antalet fall, där den ifrågavarande bestämmelsen kommit till användning, har gärningen otvivelaktigt varit att anse som en verksamhet. I några fall ha de tilltalade medelst hemliga radiosändare till radiostationer på främmande makts område vid upprepade tillfällen befordrat chiffrerade radiomeddelanden av militär och politisk natur. avseende förhållanden i annat, med nämnda makt krigförande land. I flera fall ha de tilltalade genom att träda i förbindelse med andra personer, vanligen utländska medborgare, systematiskt införskaffat uppgifter av militär och politisk natur rörande förhållanden i något av de krigförande länderna. En grupp av mål ha gällt åtal mot sjömän, som under sina resor till något av de krigförande länderna på uppdrag införskaffat uppgifter om militära och politiska förhållanden därstädes. I vissa fall ha de tilltalade medgivit, att deras adresser finge användas såsom s. k. täckadresser för hemlig korrespondens, innehållande uppgifter om förhållanden av nyss angiven art. Slutligen har i åtskilliga fall den brottsliga verksamheten bestått i systematiskt anskaffande av upplysningar angående här i riket boende politiska flyktingars inställning till de nuvarande makthavarna i deras hemland.

Det har emellertid även, om än mera undantagsvis och knappast i högsta instans, förekommit, att domstolarna givit begreppet verksamhet en vidsträcktare innebörd än som att döma av förarbetena varit avsedd. Det har sålunda förekommit, att bestämmelsen tillämpats i fråga om utländsk medborgare som under tidigare vistelse i ett ockuperat land erhållit kännedom om vissa militära förhållanden där och efter sin ankomst till Sverige vid ett enstaka tillfälle för främmande makts räkning lämnat en annan utländsk medborgare upplysningar om dessa förhållanden. I ett annat mål tillämpades bestämmelsen i fråga om en utländsk medborgare, som vid ett besök på en främmande makts legation i Stockholm lämnat vissa upplysningar om vad han själv iakttagit angående vissa militära förhållanden i sitt av annan främmande makt ockuperade hemland samt om vad han efter sin ankomst till Sverige erfarit om sådana förhållanden av en utländsk medborgare som vistades här. Det är tvivel underkastat, om icke domstolarna stundom givit bestämmelsen en alltför vidsträckt tillämpning även i vissa andra fall där politiska flyktingar efter ankomsten till Sverige lämnat upplysningar om vad de iakttagit i sitt hemland före sin flykt, och detsamma gäller vissa fall i vilka sjömän i Sverige omtalat vad de iakttagit under besök i främmande hamn.

För att en verksamhet skall föranleda ansvar enligt SL 8: 14 a fordras vidare, att den har karaktären av underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte. Detta betyder ej, att gärningen skall vara straffbar endast om den förövas med direkt uppsåt, utan det är tillräckligt att verksamheten avser upplysning i militärt eller politiskt avseende. I det ojämförligt största antalet fall, i vilka SL 8: 14 a kommit till tillämpning, har verksamheten gällt anskaffande eller lämnande av uppgifter i militärt eller i såväl militärt som