önskvärt, att den som genom sådan gärning utsätter rikets vänskapliga förhållande till främmande makt för fara kan erhålla strängare straff än som följer av det lagrum enligt vilket gärningen är kriminaliserad. För misshandel å utländsk diplomat bör sålunda, om förevarande paragraf är tillämplig, dömas till straff både enligt 14 kap. SL och enligt denna paragraf.
Däremot har kommittén uteslutit bestämmelsen angående gärning, som skulle vara straffbar om den förövats mot Sverige eller svensk man. Till motivering därav må anföras följande.
Straffbestämmelsen angående sådan gärning tillades i SL 8: 4 genom lagändring den 20 mars 1942. Under förarbetena till denna framhölls, att SL i 8: 14, numera 8: 14 a, innehölle en bestämmelse om straff för hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte för främmande makts räkning inom riket (jfr NJA II 1942 s. 666 f.). Enligt denna bestämmelse kunde ansvar för underrättelseverksamhet inom riket inträda, även om verksamheten ej riktade sig mot Sverige. Det hade nämligen ansetts påkallat att med straff inskrida mot att vårt land gjordes till operationsområde för utländska spioneri- och underrättelseorganisationer, även där dessas verksamhet avsåge annat land. Ur allmän ordningssynpunkt ävensom med hänsyn till förhållandet till främmande makter, med vilka Sverige upprätthölle vänskapliga förbindelser, vore en dylik verksamhet inom svenskt område icke önskvärd. En inom riket bedriven mot annat land riktad verksamhet, som från denna synpunkt vore farlig för riket, kunde emellertid bedrivas även på annat sätt än i form av underrättelseverksamhet. I främsta rummet funnes anledning att beakta sådan här i riket bedriven verksamhet, som åsyftade att i annat land föröva sabotage genom att förstöra viktiga anläggningar, fartyg eller dylikt. Även andra grova brott än sabotage, avsedda att utföras i annat land, kunde förberedas här i riket under sådana förhållanden, att verksamheten kunde medföra fara för de vänskapliga förbindelserna med främmande makt. I en upprättad promemoria föreslogs med hänsyn till de nu anförda synpunkterna ett stadgande av innehåll, att där någon här i riket bedreve verksamhet i syfte att i annat land förstöra eller skada anläggning, inrättning eller föremål, som vore av betydelse för landets försvar, folkförsörjning eller förvaltning, att förhindra eller försvåra användandet av sådan anläggning, inrättning eller föremål, att göra annat sådant sabotage eller att eljest utom riket föröva grovt brott, han skulle vara förfallen till ansvar, därest gärningen kunde medföra skada för rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt. Mot denna bestämmelse erinrades i ett flertal över promemorian avgivna yttranden, att den innebure att en verksamhet som riktades mot en främmande stat skulle bliva straffbelagd i större utsträckning än om den varit riktad mot Sverige. Med hänsyn till denna anmärkning omarbetades förslaget inom justitiedepartementet, varvid brottsbeskrivningen ändrades till att avse gärning som skulle vara straffbar om den förövats mot Sverige eller svensk man.
Enligt kommitténs mening möter det betänkligheter att i förslaget bibehålla denna brottsbeskrivning. Enligt 6-8 §§ inträder ansvar, nämligen för
10-440502
