sådant sätt att även försöksfall rymmas under det fullbordade brottet. Den utvidgning av det straffbara området, som sker genom förevarande paragraf, är därför föga betydande. Straffets maximum har vid försök till uppror och försök till någon av de grövsta formerna av majestätsbrott med hänsyn till att handlingen kan vara av synnerligen farlig beskaffenhet bestämts till livstids straffarbete liksom vid det fullbordade brottet.
Enligt 3: 2 i förslaget bestraffas i viss omfattning även förberedelse till uppror eller majestätsbrott. Där stadgas nämligen straff bl. a. för den som träder i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att brott, varå kan följa straffarbete i åtta år eller däröver, framdeles må förövas. I betraktande härav har någon motsvarighet till SL 8: 24 och 25 icke ansetts erforderlig i förevarande kapitel.
Icke heller har det funnits erforderligt att i detta kapitel upptaga någon motsvarighet till SL 8: 28, i vilket lagrum stadgas straff för den som vet eller har skälig anledning antaga att något av vissa i paragrafen angivna brott är å färde och ej i tid upptäcker det. Bestämmelserna i SL 8: 28 ha fått uppgå i den allmänna bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja brott i förslagets 11: 5.
Enligt SL 9: 6 må icke de förut i nämnda kapitel behandlade brotten, där ej dråp skett, åtalas av allmän åklagare utan att Konungen därtill lov giver. I förevarande paragraf har en motsvarighet till detta stadgande upptagits, varvid emedan majestätsbrott straffbelagts redan på försöksstadiet, även försök till sådant brott underkastats åtalsbegränsningen.
Kapitlet avslutas i likhet med det närmast föregående med en bestämmelse om befogenhet för Konungen under vissa förutsättningar att genom förordnande göra de straffsatser, som i 6 och 8 §§ stadgats för det fall att riket år i krig, tillämpliga även beträffande brott som förövas under annan tid. I gällande lag finnes en motsvarande bestämmelse i 8: 29 a sista stycket.
10 KAP.
Av brotten mot staten ha i föregående kapitel behandlats de som rikta sig
direkt mot statens centrala ledning. Därjämte finnas brott som innefatta
angrepp på de särskilda organen och deras funktioner. Av dessa behandlas de
viktigaste i förslagets 10 kap.
Detta kapitel motsvarar i huvudsak SL 10 kap. med undantag av 7–15 §§. De i nämnda paragrafer givna straffbestämmelserna om uppror, upplopp, offentlig uppmaning till brott, spridande av falska rykten och ohörsamhet mot myndighets bud om upplösning av sammankomst ha sina motsvarigheter i förslagets I. I kap.; de icke straffrättsliga stadgandena om upprors och
