straffbud. I en följande paragraf upptager Thyrén (IX 8 § första stycket) straff för det fall, att den som på grund av dom för straffbar gärning förvarats i straffanstalt eller annan offentlig anstalt rymt från anstalten och någon söker hindra verkställighetens återupptagande genom att befordra hans flykt eller hjälpa honom att dölja sig.
Enligt kommitténs förslag skall straff för hjälp till rymning drabba den som tager lös fånge eller annan, som är anhållen, häktad eller eljest lagligen berövad friheten, eller döljer honom eller annorledes främjar hans rymning. Brottsbeskrivningen omfattar alltså varje löstagande, vare sig det sker med våld, list eller annorledes, samt jämväl annan hjälp till rymning. Härunder ingår även det av Thyrén i annat lagrum behandlade fallet att dölja den som rymt eller främja hans flykt eller på annat dylikt sätt motverka frihetsberövandets återupptagande. Sedan anhållande, häktning eller annat laga frihetsberövande skett, är alltså förevarande paragraf ensam tillämplig. Dessförinnan kan efter omständigheterna ifrågakomma straff enligt 10 § för döljande av brottsling eller, om man söker hindra anhållandet, enligt 2 § för våldsamt motstånd. Att löstaga en anhållen blir däremot icke straffbart såsom våldsamt motstånd utan efter förevarande paragraf. Paragrafen är tillämplig även om den hjälpte i själva verket är oskyldig.
Såsom fångar anses de som undergå straffarbete eller fängelse, vare sig det ådömts omedelbart eller som förvandlingsstraff, samt tvångsarbetare, förvarade och internerade. Eljest lagligen berövade friheten äro bl. a. de som anhållits för fylleri eller undergå tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse, ävensom straffriförklarade och andra på sinnessjukhus intagna, för vilkas utskrivning särskilda regler gälla. Vidare höra hit- sådana som av statens straffprocessuella organ gripits såsom misstänkta för brott, vare sig de förklarats anhållna eller häktade eller ej, skyddshemselever, sådana som omhändertagits för alkoholism samt andra som i administrativ ordning tagits i förvar eller eljest på grund av eller utan beslut av myndighet berövats friheten, exempelvis personer som jämlikt epidemilagen omhändertagits på epidemisjukhus.
I överensstämmelse med gällande rätt upptager förslaget straff för försök att hjälpa den brottslige men intet straff för den brottslige själv för rymning eller försök att rymma. Såsom framhållits av Thyrén (IX s. 225), föreligger för den fångne en så naturlig frestelse att söka rymma att gällande straffrihet för honom bör bibehållas. Däremot finnas icke tillräckliga skäl att för hans anhöriga införa en sådan straffrihet som den i förslagets 10 § stadgade. I förevarande paragraf har nämligen ett frihetsberövande från myndighets sida kommit emellan och ett sådant böra icke ens de anhöriga få trotsa straffritt. Ehuru den brottslige själv icke kan straffas för rymning eller försök därtill, bliva alltså andra till gärningen medverkande straffbara enligt förevarande paragraf. Har rymning eller försök därtill icke kommit till stånd, kan straff icke inträda enligt förevarande paragraf utan blott enligt den allmänna regeln om förberedelse till brott i förslagets 3: 2. Thyrén (IX 7 § och s. 226) ville införa bötesstraff för den som olovligen sätter sigi förbindelse med
