enligt förslaget omfattar den vanliga straffskalan fängelse och böter. Där brottet är att anse som grovt, exempelvis med hänsyn till att gärningsmannen vill skaffa sig obehörig vinning, blir straffet enligt förslaget straffarbete i högst fyra år eller fängelse.
Till och med år 1942 var det icke straffbart att giva sig ut för att innehava allmän befattning utan att på något sätt utöva befattningen. I samband med 1942 års lagstiftning om förmögenhetsbrott infördes emellertid i SL 10: 24 straff för den som utan tjänsteutövning obehörigen giver sig ut för att innehava allmän befattning eller ock obehörigen bär uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst.
Nu föreslås att detta brott under beteckningen föregivande av allmän ställning upptages i förevarande paragraf. I stället för uttrycket allmän befattning hänvisas till den i förslagets 13 § givna beskrivningen, befattning vars innehavare är underkastad ämbetsansvar. Redan 1942 avsågs att införa straff för den som obehörigen bär uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra kår vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft (se NJA II 1942 s. 288). Detta fall har nu för säkerhets skull omnämnts i lagtexten. Såvitt angår bärande av uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra en kår är paragrafens tillämpningsområde vidare än ämbetsansvarets. Till de angivna kårerna höra många som icke äro underkastade ämbetsansvar, exempelvis militärt manskap, medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer med offentlig sanktion samt allehanda befattningshavare vid post-, telegraf-, telefon- och andra kommunikationsinrättningar, enskilda kommunikationsinrättningar därunder inbegripna. Beträffande straffbudets erforderlighet får kommittén hänvisa till sitt betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrett (SOU 1940: 20) s. 80 (NJA II 1942 s. 287).
Kommittén har vidare upptagit ett stadgande om straff för den som obehörigen giver sig ut för advokat. I denna del skall stadgandet träda i kraft först från och med den dag nya rättegångsbalken träder i kraft. Med advokat förstås enligt nya rättegångsbalken 8: 1 den som är ledamot av Sveriges advokatsamfund. I motiven till sistnämnda paragraf (NJA I. I 1948 s. 81) har processlagberedningen uttalat, att straff för den som obehörigen utgiver sig för advokat torde böra upptagas i strafflagen. En sakförare måste anses giva sig ut för advokat bl. a. om han framträder såsom medlem i sammanslutning i vars namn ordet advokat ingår eller om han driver sin verksamhet under sådan benämning.
Thyrén (IX 14 § och s. 235) har föreslagit införande av ett allmänt straffbud för obehörigt utövande av verksamhet för vilken fordras särskild behörighet eller myndighets tillstånd. Kommittén är emellertid icke beredd att nu föreslå ett så allmänt stadgande. Frågan om andra kategorier än advokater, t. ex. läkare och ingenjörer, torde få övervägas i andra sammanhang (jfr SOU 1942: 22).
