Enligt SL 11: 4 straffas den som stör griftefrid, i ty att han olovligen
upptager eller eljest misshandlar lik som i grav lagt är, ävensom den som
misshandlar obegravt lik.
Thyrén har i sitt utkast (X. I 11 och 12 §§) upptagit stadganden om ansvar för den som obehörigen förflyttar eller förstör eller ock skymfligen behandlar lik eller som på sådant sätt behandlar aska efter död som undergått eldbegängelse, så ock för den som gör skada eller ofog å grav eller gravmonument eller obehörigen öppnar grav eller som förövar sådan gärning å urna eller dylikt föremål, däri askan förvaras efter död som undergått eldbegängelse.
Kommittén har i förevarande paragraf med brottsbeteckningen brott mot griftefrid upptagit en motsvarighet till SL 11: 4. Det straffrättsliga skyddet har därvid, såsom jämväl Thyrén föreslagit, utsträckts till att omfatta ej blott lik utan också grav som sådan ävensom avlidens aska och dess förvaringsrum, såsom urna eller kolumbarium.
Bland brotten i förevarande kapitel har kommittén ansett sig böra upptaga brottet fylleri, som nu behandlas i SL 18: 15.
Brottet beskrives i SL 18: 15 såsom att någon överlastar sig med starka drycker, så att av hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan att han är drucken, och anträffas i sådant tillstånd på ställe som mot eller utan avgift är upplåtet för allmänheten. Platsen där fylleri är straffbart angives genom en hänvisning till beskrivningen i SL 11: 15 av platsen för straffbart förargelseväckande beteende. I sistnämnda lagrum anföres till närmare bestämning av brottsplatsen såsom exempel väg, gata, torg eller annan plats som är upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares eller där allmän marknad eller auktion hålles eller järnvägståg, passagerarfartyg eller annat dylikt fortskaffningsmedel som är för allmänheten tillgängligt eller rum där offentligt föredrag hålles eller offentlig föreställning pågår eller där mat eller dryck tillhandahålles allmänheten till förtäring eller eljest varor hållas till salu för allmänheten.
Thyrén har icke upptagit fylleri såsom ett brott i sitt utkast utan troligen velat hänvisa brottet till specialstraffrätten.
Kommittén, som ansett fylleri med hänsyn till brottets stora sociala betydelse väl kunna behandlas i allmänna strafflagen (jfr SOU 1944: 48 s. 125), föreslår vissa jämkningar i brottsbeskrivningen.
I fråga om brottsplatsen föreslås, att den beskrives såsom plats där den drucknes tillstånd lätteligen kan iakttagas av utomstående. Enligt kommitténs mening angivas de straffvärda fallen därmed mera sakenligt än genom platsbeskrivningen i gällande lag. Det kommer enligt förslaget icke an på om platsen är upplåten för allmänheten utan blott på om utomstående kunna iakttaga vad där sker. En person, som berusad uppehåller sig på ett
