att det tillbörligen inskärper att samhället reagerar mot denna förseelse. Enligt de sakkunnigas mening fyller praxis vid åtskilliga domstolar icke detta krav. De sakkunniga hålla före, att straffet för ett enkelt förstagångsfylleri icke bör understiga 25 kr. Under hänvisning till straffrättskommitténs arbete ha de sakkunniga emellertid avstått från att framlägga förslag till höjning av straffskalan för fylleri.
I de yttranden, som inhämtats över sakkunnigbetänkandet, har nästan genomgående anförts, att utredningen ådagalagt att många domstolar bedöma fylleri med alltför stor mildhet. I ett stort antal yttranden ha uttalats förhoppningar om ändring i praxis sedan domstolarna fått tillfälle att taga del av utredningen. Tanken att höja fylleristraffets minimum har berörts i flertalet yttranden, Länsnykterhetsnämnderna ha därvid i regel tillstyrkt en sådan åtgärd och likaså de flesta länsstyrelserna, medan andra länsstyrelser uttalat tvivel om åtgärdens värde från nykterhetssynpunkt. Jämväl justitiekanslersämbetet har givit uttryck åt tvivel i detta avseende, under det att däremot statspolisintendenten samt föreningen Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges stadsfiskaler uttalat sig för en höjning av straffminimum. Av hovrätterna har endast hovrätten för Övre Norrland tillstyrkt en sådan höjning. Göta hovrätt har däremot avstyrkt åtgärden av principiella skäl. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha, utan att taga ställning till åtgärden i sak, funnit den icke böra vidtagas utan samband med den revision av strafflagen varmed straffrättskommittén är sysselsatt. Föreningen Sveriges häradshövdingar har avstyrkt åtgärden. Socialstyrelsen åter har funnit det böra tagas under övervägande att ifråga om fylleri tillämpa ett modifierat dagsbotssystem, innebärande att straffet principiellt skall utgöra dagsböter, dock minst 25 kr.
Kommittén delar de sakkunnigas och remissinstansernas mening, att den praxis i fråga om straffmätningen vid fylleri, som belysts genom utredningen, icke är tillfredsställande. Vid åtskilliga domstolar synes straffet för fylleri utmätas alltför lågt. Fylleri är på grund av alkoholmissbrukets sociala skadeverkningar enligt kommitténs åsikt icke regelmässigt att uppfatta som en helt obetydlig förseelse utan kräver ett målmedvetet ingripande av det allmänna.
Visserligen förbiser kommittén icke, att möjligheterna att genom straff motverka alkoholmissbruk måste anses begränsade. Utan tvivel bör större värde för kampen mot alkoholmissbruket tillmätas andra medel, främst upplysande och uppfostrande verksamhet. Likväl torde det icke vara betydelselöst, att samhället med ett ej alltför ringa straff reagerar mot den anstötliga och råa yttring av alkoholmissbruk som fylleri på allmän plats utgör. Det torde vara av värde, att sådant uppträdande stämplas såsom ett allvarligt åsidosättande av de krav som samhället har rätt att ställa på medborgarna. Från denna synpunkt kunde det väl förtjäna övervägas att såsom straff för fylleri stadga icke såsom nu penningböter utan dagsböter. Därigenom skulle lagstiftaren ge tillkänna, att fylleri icke vore att uppfatta som en ren ordningsförseelse. I betraktande av att de som ådraga sig ansvar för
