Yppar den som är eller varit ämbetsman vad han är pliktig att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, där ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl därtill äro, skall tillika dömas till fängelse. I ringa fall vare straffet allenast böter.
Åsidosätter ämbetsman vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild befallning eller tjänstens beskaffenhet, evad det sker med uppsåt eller av oaktsamhet, oförstånd eller oskicklighet, dömes, där ej gärningen utgör tjänstemissbruk eller eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till böter eller suspension. Är felet grovt, vare straffet avsättning. Är felet ringa, må domstolen utan att döma till straff förklara att ämbetsmannen förfarit felaktigt.
Innehar den som enligt bestämmelserna i 1-5 §§ förskyllt avsättning eller suspension ej längre sin tjänst och kan förty mistning därav ej ådömas, skall hänsyn därtill tagas vid prövning av frågan, huruvida och till vilket mått annat straff som kan följa å brottet må ådömas, och må i ty fall fängelse ådömas i stället för böter. Har den brottslige förskyllt avsättning, skall det utsättas i domen.
Där ämbetsman för brott som annorstädes än i detta kapitel sägs dömes till straffarbete, varde ock avsatt; därest särskilda skäl det föranleda, må han dock bibehållas i tjänsten, och kan i sådant fall dömas till suspension. Förskyller han fängelse eller böter och har han genom brottet visat sig vara ovärdig eller eljest uppenbarligen icke skickad att utöva tjänsten, dömes till avsättning eller suspension.
Då avsättning eller suspension jämlikt första stycket ådömes, skall den förlust ämbetsmannen därigenom lider beaktas vid bestämmande av annat straff för brottet, och må böter som eljest skolat följa å brottet bortfalla.
Finnes ämbetsman genom brott som annorstädes än i detta kapitel sägs hava åsidosatt sin tjänsteplikt, må brottet städse åtalas av allmän åklagare och må fängelse intill två år ådömas, ändå att så högt straff eljest ej kunnat följa å brottet.
Har ämbetsman, som dömes till straff enligt denna lag, för gärningen
ålagts bestraffning av förvaltningsmyndighet, vare beslutet därom förfallet.
