avvägd. Den mildring i straffet för mordbrand som därigenom sker torde framstå såsom motiverad vid jämförelse med straffen för andra grova brott, såsom t. ex. rån. vilket i normalfall bestraffas med straffarbete från och med ett till och med åtta år. Det förtjänar framhållas. att på grund av den förr vanliga lita trähusbebyggelsen i samhällena mordbrand i äldre tider tedde sig som ett farligare brott än nu.
Såsom berörts vid kapitelrubriken föranleder den omständigheten att annans egendom skadats genom mordbrand icke att jämte straff för mordbrand även skall ådömas straff för skadegörelse. För skada å person genom mordbrand dömes däremot till straff enligt tillämpligt lagrum i 14 kap. SL i konkurrens med mordbrandsstraffet.
Enligt denna paragraf bestraffas grova fall av det i 1 § behandlade brottet mordbrand.
Såsom exempel på omständigheter, vilka kunna men ej alltid skola föranleda att brottet betraktas som grovt, har i andra stycket nämnts bland annat, att branden anlagts i tättbebyggt samhälle där den lätteligen kunde sprida sig. Här åsyftas allenast fall, i vilka spridningsrisken är avsevärd. Har branden anlagts t. ex. i ett kassavalv, spelar det sålunda ingen roll, att brandstället ligger i ett tättbebyggt samhälle. Lika med sådant samhälle får naturligtvis anses annan tät bebyggelse med motsvarande spridningsrisk. Som exempel på grov mordbrand har vidare upptagits, att branden inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet. Med det senare uttrycket åsyftas, att den hotade egendomen är av särskilt stor omfattning eller ekonomiskt av större värde eller att den i kulturellt eller annat hänseende är särskilt betydelsefull, t. ex. med hänsyn till försvaret eller folkförsörjningen.
Även andra omständigheter än de i lagtexten nämnda kunna föranleda att mordbrand bör betraktas som grov. Så kan vara händelsen exempelvis med de i Thyréns utkast såsom straffskärpande angivna omständigheterna att mordbrännaren företagit gärningen för att underlätta utförandet av annat svårt brott eller för att tillgodogöra sig eller annan frukterna av sådant brott (V 14 §).
Huruvida faran förverkligats är icke avgörande för paragrafens tillämplighet annat än i den mån detta är ägnat att ådagalägga farans storlek. Att människoliv gått till spillo behöver sålunda icke nödvändigtvis medföra, att mordbrand anses vara grov. Straff för vållande till annans död ådömes emellertid i konkurrens med mordbrandsstraffet. Det enligt 1 § gällande straffmaximum höjes därför i sådant fall, om vållandet var synnerligen grovt, med det därför i SL 14: 9 stadgade högsta straffet av straffarbete i två år.
För att faran skall kunna medföra att mordbranden bedömes såsom grov, kräves, att den är täckt av uppsåt. Gärningsmannen skall med andra ord ha, åtminstone på det sätt som utmärker eventuellt uppsåt, insett faran.
