förutsättes alltså icke, att t. ex. brand, explosion, skeppsbrott eller flygolycka orsakats, utan det är tillräckligt att det uppkommit fara för sådan effekt och därigenom för skada av nyss nämnd beskaffenhet. I subjektivt hänseende fordras uppsåt eller oaktsamhet. De uppsåtliga fallen äro emellertid begränsade av att 1, 2 eller 3 § blir tillämplig i stället för förevarande bestämmelse, om primäreffekten kommer till stånd och såväl denna som faran framkallats uppsåtligen.
Att på sätt här skett vissa uppsåtliga fall sammanförts med oaktsamhetsfall sammanhänger med att gärningen icke består i åstadkommande av den skadliga effekt som straffbudet avser att förebygga utan blott i framkallande av fara för denna. I förhållande till effekten är gärningen således även i de uppsåtliga fallen ouppsåtlig. Det torde vid sådant förhållande te sig naturligt att behandla de uppsåtliga fallen under ett med oaktsamhetsfallen, såsom av liknande skäl skett i 8: 8 i förslaget. Såväl i nämnda lagrum som i SL 23: 3 och i 25: 5 i förslaget ha uppsåtliga fall och oaktsamhetsfall sammanförts till ett brott. Emedan gärningen, vare sig den sker av oaktsamhet eller med uppsåt, innefattar vårdslöshet i förhållande till den effekt straffbudet avser att förebygga, har såsom brottsbeteckning valts allmänfarlig vårdslöshet.
Gärning som här avses sker ej sällan genom överträdelse av någon ordnings- eller säkerhetsföreskrift. Fara för brand kan sålunda ha uppkommit genom underlåtenhet att iakttaga föreskrift, som meddelats enligt brandstadgan den 15 juli 1944 eller genom överträdelse av bestämmelse i kungl. förordningen den 7 oktober 1921 om eldfarliga oljor, fara för explosion genom överträdelse av föreskrift i kungl. förordningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor o. s. v. Kommittén har ej ansett nödigt att genomgå alla dessa författningar för att undersöka i vad mån de till äventyrs bliva överflödiga genom den föreslagna bestämmelsen. Det förut nämnda stadgandet i brandlagen torde emellertid kunna upphävas, såsom vid dess tillkomst förutsattes skola ske i samband med revisionen av strafflagen (utlåtande nr 3 av andra särskilda utskottet vid 1944 års riksdag s. 11). Är straff i särskild författning utsatt för överträdelse som faller under den föreslagna bestämmelsen och har ej tillika gjorts undantag för det fall att överträdelsen är straffbar enligt allmän lag, blir, i motsats till vad händelsen i regel är då uppsåtligt brott enligt strafflagen föreligger, straffbestämmelsen i specialförfattningen att tillämpa jämte förevarande paragraf (jfr NJA 1940 s. 9). Vid straffmätningen kan emellertid enligt SL 4: 1 och 2 ett gemensamt straff utmätas för gärningen, varför tillämpningen av ett flertal straffstadganden icke behöver medföra strängare straff än om endast den strängaste straffskalan tillämpades.
Vad angår förhållandet mellan förevarande paragraf och övriga bestämmelser i strafflagen gäller liksom beträffande de föregående paragraferna i kapitlet utom 6 §, att bestämmelserna i SL 14 kap. äro tillämpliga i konkurrens med paragrafen. Däremot skiljer sig paragrafen från de föregående därigenom, att även bestämmelserna om skadegörelse i 24 kap. i förslaget
