När enligt förslaget ett allmänt brott varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt skall erhålla det ändrade bedömande, att den allmänna straffbestämmelsen ensam för sig tillämpas och sambandet med ämbetet allenast betraktas såsom försvårande omständighet eller grund för straffhöjning, är det likväl motiverat att fortfarande hänföra brottsligheten under allmänt åtal. Det samhällsintresse som påkallar att brott mot tjänsteplikt beivras gör sig gällande med oförminskad styrka, även om straffet bestämmes med tillämpning av en allmän straffbestämmelse. För att vinna överensstämmelse med gällande rätt har därför i förslaget stadgats, att ifrågavarande brott städse skola ligga under allmänt åtal.
I paragrafen upptages vidare den generella höjning i straffsatserna för allmänna brott vilken ansetts erforderlig för att bereda utrymme för att beakta den svårare brottslighet som föreligger, då gärningen innefattar brott mot tjänsteplikt. Vid högre straffskalor torde brottsligheten i stor omfattning kunna beredas beaktande såsom försvårande omständighet inom den vanliga straffsatsen för brottet. Där denna icke är tillfyllest, bör behovet av straffhöjning tillgodoses vid varje brott för sig, såsom inom den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott skett i fråga om förskingring och trolöshet. Däremot skulle det verka förryckande på det stora flertalet lägre straffskalor, om dessa allmänt höjdes för att tillgodose en mera avlägsen möjlighet att brottet förövas i samband med offentlig tjänst. På grund därav har förslaget upptagit en till sistnämnda fall begränsad straffhöjning, vilken innebär att straffskalor vilkas maximum är böter eller fängelse under två år höjas intill ett maximum av fängelse i två år. Denna generella regel utesluter givetvis icke att vid speciella brott, där sambandet med offentlig tjänst påkallar ett avvikande bedömande medelst högre maximum eller minimum, särskilda straffbestämmelser kunna ifrågakomma, såsom t. ex. enligt nuvarande rätt i kungl. förordningen om straff för olovlig varuutförsel m. m. den 3 mars 1916 4 § 3 mom. och lagen om straff för olovlig varuinförsel den 8 juni 1923 1 § 3 mom.
Det för tillämpningen av dessa särregler erforderliga sambandet med offentlig tjänst är här angivet på samma sätt som vid de självständiga ämbetsbrotten i 1 och 5 §§, nämligen att ämbetsmannen åsidosatt sin tjänsteplikt. Det bör emellertid beaktas, att de instruktioner eller andra allmänna föreskrifter eller de särskilda föreskrifter eller befallningar som vid vanliga tjänsteåtgärder äro avgörande för tjänstepliktens innehåll icke giva motsvarande ledning för att bedöma, om ett allmänt brott innebär åsidosättande av tjänsteplikt. För det ändamål varom i paragrafen är fråga torde dock kriteriet vara tillfyllest. Om en ämbetsman har vårdnadsplikt beträffande viss egendom eller tillsynsplikt beträffande vissa lokaliteter och själv tillgriper något av egendomen eller begår brott som genom tillsynen skolat förebyggas, har han uppenbarligen åsidosatt sin tjänsteplikt, även om dylika gärningar icke förutsetts i några direktiv rörande tjänsten. På motsvarande sätt måste en verksamhet i tjänsten i allmänhet förutsätta, att gällande allmänna rättsregler för verksamheten iakttagas, varför deras överträdande måste bedömas såsom brott
