alla förtroendemän i kommunala styrelser och nämnder med förvaltningsuppgift utan åtskillnad om uppgiften avser egen ekonomisk förvaltning, t. ex. drätselkammare, eller av staten delegerad förvaltning, t. ex. hälsovårdsnämnd eller skolstyrelse. I förslaget ha även tillagts de som handha förvaltningsuppgift för staten, t. ex. ledamöter i styrelse för statligt sjukhus, sinnessjukhus, alkoholistanstalt m. fl. inrättningar och fullmäktige i vissa statliga verk. Såvitt angår riksdagens förvaltande verk, riksgäldskontoret och riksbanken, innebär detta tillägg ingen saklig förändring, enär vid dem ämbetsansvar redan förut varit gällande på grund av särskilt meddelade bestämmelser, nämligen ansvarighetslagarna för riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret den 21 september 1868 § 1, för fullmäktige i riksbanken den 12 maj 1897 1 § och för ledamöter i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor samma dag 1 §.
Genom fordran på att organet handhar förvaltningsuppgift uteslutas från det fullständiga ämbetsansvaret liksom enligt SL 25: 22 de beslutande organen. Beträffande dem föreslår kommittén emellertid ett partiellt ansvar på sätt framgår av andra stycket av förevarande paragraf.
Gränsen mellan förtroendemän i stat och kommun och dem som förrätta tjänst eller tjänsteärende är ej otvetydig. Detta förhållande saknar emellertid betydelse för ämbetsansvaret vilket är tillämpligt på båda grupperna.
Åt den i fortsättningen av förevarande punkt upptagna, stora gruppen av tjänstemän i stat och kommun har förslaget sökt giva en närmare bestämning i överensstämmelse med utvecklingen i rättspraxis. Tjänstemännen äro liksom för närvarande ansvariga oavsett den form i vilken de anställts; här avses alla former för anställning med undantag av fullmakt, d. v. s. konstitutorial, anställningsbevis, kontrakt m. m. Gränsen mellan tjänstemän i inskränkt mening å ena sidan samt arbetare och biträden utan ämbetsansvar å andra sidan har i förslaget angivits genom att först och främst tillägga avgörande betydelse åt verksamhetens självständighet. Vilken grad av självständighet som förutsättes för ämbetsansvar anser kommittén böra bedömas i nära överensstämmelse med hittillsvarande rättspraxis. Då gränsen mellan tjänstemän och arbetare i främsta rummet blivit aktuell med hänsyn till ämbetsansvarets betydelse för förhandlingsrätt och kollektivavtal, har förslaget såsom ledande synpunkt på detta område uppställt utövande av arbetsledning. Vad detta begrepp innebär kan bestämmas med ledning av den i lagen om förenings- och förhandlingsrätt den 11 september 1936 3 § givna definitionen, att med arbetsledare förstås den som är anställd att såsom arbetsgivarens ställföreträdare leda, fördela och kontrollera arbete, vilket utföres av honom underställd personal och i vilket han icke annat än tillfälligtvis själv deltager. I enlighet härmed åvilar ansvaret för arbeten i offentlig regi icke blott tjänstemän vilkas verksamhet är förlagd till ett arbetschefskontor utan även verkmästare eller schaktmästare som ute på arbetsplatserna representera chefskontoret (NJA 1938 s. 279). I fråga om kontorspersonal omfattar ämbetsansvaret tjänstemän vilka tilldelats självständiga arbetsuppgifter som de utföra på eget ansvar, under det att ämbetsansvar icke tillämpas
