förutom dom och motsvarande beslut av förvaltningsmyndighet även andra av myndighet beslutade åtgärder av tvångskaraktär, t. ex. beslag och hämtning. Däremot avses liksom för närvarande icke att inbegripa av myndighet förordnade humanitära åtgärder vilka grundas på frivillighet och icke äro förenade med något direkt tvång, t. ex. övervakning enligt lagen om villkorlig dom eller enligt alkoholistlagen eller tillsyn över villkorligt frigiven; endast om sådan verksamhet ingår såsom led i en självständig tjänsteutövning gäller ämbetsansvar, t. ex. för statens skyddskonsulenter. Med hänsyn till betydelsen för rättslivet av att delgivning på betryggande sätt verkställes av dem som i tjänsten eller på grund av förordnande som stämningsman (nya rättegångsbalken 33: 24) äro satta därtill har verkställighet av "delgivning särskilt upptagits i paragrafen. Bestämmelsen omfattar delgivning icke blott enligt beslut av myndighet utan även eljest, såframt ett offentligt organ anlitas därför.
Beträffande offentliga funktionärer i allmänhet uppkommer frågan, huruvida för ämbetsansvar förutsättes formellt gällande förordnande att utöva den för ansvaret grundläggande verksamheten. Saknas sådant förordnande, är förgripelse på allmänt eller enskilt intresse i allmänhet straffbar redan såsom allmänt brott, och ett ämbetsansvar har icke samma uppgift att fylla som i förhållande till ett rättsligt sett behörigt organ. Icke heller framstår verksamheten utåt i förhållande till därav berörda personer eller i förhållande till gärningsmannen själv såsom verklig tjänsteåtgärd. I överensstämmelse därmed ha i rättspraxis vissa funktionärer i biträdesställning vilka saknat vederbörligt förordnande ansetts icke kunna ådömas ämbetsansvar (NJA 1916 s. 418 och SvJT 1943 rf s. 53). Förslaget intar i denna fråga samma ställning som den gällande rätten och förutsätter för ämbetsansvar, att subjektets ställning som offentligt organ är grundad på gällande förordnande eller åtminstone godkännande eller tyst medgivande (exempel i NJA 1938 B 374). Då frågan har sin största praktiska betydelse beträffande biträden, har i fråga om dem bibehållits det även i SL 25: 22 i annat sammanhang förekommande uttrycket, att subjektet skall vara "satt att" biträda vid den ifrågavarande offentliga verksamheten.
Det återstående ledet av offentlig verksamhet som enligt paragrafen grundlägger ett till biträden utsträckt ämbetsansvar omfattar sådan verksamhet som på grund av offentlig delegation även kan drivas av enskilda organisationer. Av sådana verksamhetsområden ha i förslaget upptagits dels behandlingen av personer som i olika sammanhang äro föremål för tvång i form av frihetsberövande dels, i anslutning till de nuvarande bestämmelserna i SL 25: 15 och 22 andra stycket, driften inom allmänna kommunikationsinrättningar. Enligt förslaget inbegripas dels statlig och kommunal sådan verksamhet dels enskild verksamhet som blivit av Konungen godkänd eller särskilt tillåten. Vad först beträffar anstalter vid vilka förekommer ett frihetsberövande omfattar bestämmelsen bl. a. straffanstalt, säkerhetsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt, skyddshem, sinnessjukhus och förläggning för omhändertagande av utlänningar. Såsom
