dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller ock sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag. Hemfridsbrotten och övriga brott mot enskild frid i SL I. I: 10–14 skola däremot enligt förslaget flyttas till 15 kap. I förslaget upptages även en paragraf om brott mot trosfrid, avseende den som offentligen hånar eller skymfar den heliga skrift eller annat som av erkänt trossamfund hålles heligt. Denna paragraf är förslagets enda motsvarighet till SL 7 kap.; bestämmelserna om sabbatsbrott skulle alltså, på skäl som angivas i motiven till ll: 8 i förslaget, avskaffas. I anslutning till de nämnda straffbestämmelserna har även upptagits ett stadgande om straff för den som offentligen hotar, förtalar eller smädar en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse. Slutligen har kommittén funnit fylleri, djurplågeri och hållande av spelhus böra upptagas som brott mot allmän ordning och icke som sedlighetsbrott. Bestämmelserna härom skola därför enligt förslaget flyttas från SL 18: 14–16 till 11 kap.
Även de i SL 25 kap. upptagna brotten av ämbetsmän räknas av Thyrén (V. II) såsom brott mot staten. Ehuru ämbetsbrotten intaga en särställning i förhållande till andra brott därigenom att de begås av någon som innehar ämbete eller liknande ställning och att såsom straff tillämpas mistning av ställningen, är det i allt fall av flera skäl lämpligt att behandla dem i nu förevarande sammanhang. I synnerhet märkes sambandet mellan frågan vilka som skola åtnjuta ämbetsmans skydd och frågan vilka som skola vara underkastade ämbetsansvar. Särskilda bestämmelser om ämbetsansvar erfordras uppenbarligen för sådana ämbetsmän som enligt § 36 regeringsformen icke kunna avsättas utan medelst rannsakning och dom. Ämbetsansvar enligt strafflagen har emellertid i hittillsvarande rätt vunnit tillämpning i långt vidare utsträckning. Kommittén föreslår i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt ämbetsansvar i stort sett för alla i statlig eller kommunal tjänst vilkas verksamhet är självständig eller av särskild betydelse för allmänheten. Vidare föreslår kommittén införande av ett begränsat ämbetsansvar för ledamöter i beslutande församlingar, nämligen i fråga om tagande av muta och brott mot tystnadsplikt. I övrigt skall enligt förslaget förordnande om ämbetsansvar i viss omfattning kunna meddelas av Konungen. Beträffande den systematiska anordningen av ämbetsbrotten skiljer sig förslagets 25 kap. väsentligt från gällande lag. Kommittén utgår ifrån att ett allmänt brott bör medföra straff enligt annat kapitel än 25 kap., även om den brottslige är en ämbetsman. För ämbetsmän erfordras emellertid särskilda regler dels om skärpning av det allmänna straffet med hänsyn till att ämbetsmannen intager en förtroendeställning, dels ock om möjlighet att skilja ämbetsmannen från tjänsten. Denna princip har redan genom lagstiftningen om förmögenhetsbrott genomförts beträffande förskingring och trolöshet mot huvudman och föreslås nu bliva allmängiltig. Enligt en bestämmelse i förslagets 25: 7 skall en ämbetsman kunna skiljas från tjänsten för allmänt brott, vare sig brottet blivit begånget i ämbetet eller han har begått brottet utom ämbetet men därigenom visat sig icke vara skickad att utöva detta.
