att i själva lagtexten upptages en begränsning till skydd för deras intressen. som icke ha med den ifrågavarande brottsligheten att skaffa.
För förverkande enligt första stycket uppställas därför två alternativa förutsättningar. Det kräves, för att förverkande skall kunna ske, antingen att den som var ägare till föremålet förövat gärningen eller medverkat därtill eller också att någon som var i hans ställe gjort detta. Med det senare alternativet avses främst, att föremål, tillhörande bolag eller andra dylika rättssubjekt som icke kunna begå brott, skola kunna förklaras förverkade om brottslig gärning ligger någon rättssubjektets företrädare till last. En bil, som använts till brottsligt ändamål, skall sålunda icke vara fritagen från förverkande därför att den tillhör ett bolag utan kunna dömas förbruten, om den brottslige är bolagets verkställande direktör eller eljest någon som faktiskt kan bestämma angående bolagets verksamhet. Likaledes bör en bil, som använts till brott men tillhör den brottsliges hustru, kunna dömas förverkad, om visserligen hustrun icke kan visas ha medverkat till brottet men mannen råder över bilen på sådant sätt att han kan sägas vara i hennes ställe. Ett annat fall, där den brottslige får anses vara i ägarens ställe, är det, då ägaren lånat ut, uthyrt eller under äganderättsförbehåll sålt det ifrågavarande föremålet till den brottslige och försummat att vidtaga tillbörliga försiktighetsmått till förhindrande av brottslig användning.
Särskilda regler erfordras för det fall att föremålet överlåtits efter gärningen. Tydligen kan icke en överlåtelse under alla omständigheter tillåtas hindra förverkande, ty förverkanderegeln kunde då lätt göras overksam. Å andra sidan vore det obilligt mot förvärvaren, om denne under alla omständigheter skulle vara nödsakad att finna sig i att föremålet förverkades. Kommittén föreslår, att förverkande efter överlåtelse skall få äga rum endast där föremålet förvärvats av någon som insåg eller hade skälig anledning antaga att omständigheterna voro sådana att de skulle kunna föranleda förverkande av föremålet i överlåtarens hand. Denna begränsning av förverkandemöjligheten gäller endast där överlåtelse skett. Har den brottslige avlidit, kan, såsom av 5: 13 i förslaget framgår, förverkande ske utan hinder av att hans arvingar äro i god tro.
Genom de anförda bestämmelserna har kommittén begränsat förverkandemöjligheten till skydd för sådan ägare av föremålet som icke låtit något komma sig till last. Vad angår dem som ha begränsad sakrätt, panthavare och säljare med äganderättsförbehåll, ankommer det på domstolen att beakta dessas intressen vid prövningen huruvida förverkande skall ske. Domstolen kan också vid förverkandeförklaring göra förbehåll för sådan särskild rätt till föremålet. Sker intet förbehåll upphäves genom förverkandet den särskilda rätten utan att rättsägaren blir berättigad till någon ersättning därför av kronan.
Emedan det icke bör stå den brottslige öppet att genom att gömma undan föremålet eller överlåta det till annan undandraga sig förverkandepåföljden, har i första stycket till sist stadgats, att förverkandeförklaring i istället för föremålet må avse dess värde. Som förverkandebestämmelsen åsyftar
