områden idka ett sunt friluftsliv. Vidare framlades dels ett förslag till lag angående servitut för bildande av fritidsområden, dels ock förslag till lag angående ändring av expropriationslagen. Enligt förstnämnda lagförslag skulle till förmån för kronan, kommun, municipalsamhälle eller kommunalförbund genom avtal å fastighet kunna läggas besvär och last, som för fastighetens innehavare innebure skyldighet att underlåta viss användning av fastigheten i ändamål att bevara eller öka dess lämplighet såsom fritidsområde för allmänheten eller också skyldighet att tåla att allmänheten färdades över eller uppehölle sig å fastigheten i större omfattning än som enligt vedertagna rättsgrundsatser vore för envar lovligt. Sådan servitutsrätt finge också upplåtas till förmån för förening eller stiftelse, som erhållit Konungens tillstånd att förvärva servitutsrätten. Tillstånd finge endast meddelas svensk förening eller svensk stiftelse vars verksamhet vore ägnad att främja ett sunt friluftsliv och som kunde antagas äga nödiga förutsättningar att befordra det med servitutet avsedda syftet.
Förslaget om ändring av expropriationslagen innebar att expropriation skulle få ske för tillgodoseende av något friluftslivets behov, som vore av väsentlig betydelse för det allmänna eller för befolkningen inom viss ort. Sådan expropriationsrätt finge, om den ej skulle utövas av kronan, icke meddelas svensk förening eller svensk stiftelse, vars verksamhet vore ägnad att främja ett sunt friluftsliv och som kunde antagas äga nödiga förutsättningar att befordra det med- servitutet avsedda syftet.
Betänkandet var ej enhälligt. Särskilda yttranden avgåvos såväl av vissa av utredningens ledamöter som av sakkunniga, med vilka utredningen haft att samråda.
En av de sakkunniga, generaldirektören H. Malmberg, avstyrkte införande
av allmän rätt för kommuner eller andra rättssubjekt till expropriation för
tillgodoseende av friluftslivets behov. Malmberg erinrade, att expropriation för
kommunala ändamål enligt gällande bestämmelser, möjligen med något enstaka
undantag, avsåge jämförelsevis små områden. Den föreslagna
expropriationsrätten skulle däremot kunna gälla vidsträckta fritidsreservat, d. v. s. hela
egendomar eller skogsområden om flera hundra hektar eller mera, och detta jämväl
inom annan kommun. En sådan rätt skulle medföra mera vittutseende ingrepp
i jordförhållandena än som tänktes vid expropriationslagens tillkomst. Enligt
Malmberg borde det finnas goda möjligheter till frivilliga överenskommelser
mellan kommuner och jordägare. Han framhöll vidare, att de behov för vilka
en kommun enligt gällande regler hade expropriationsrätt, i allmänhet vore
ganska väl lokaliserade. När det exempelvis gällde en skolplats, en
begravningsplats, en tingshusplats, en badplats eller områden för Vattenförsörjning med
ledningar, läge det oftast i sakens natur, vilket område expropriationen borde
avse. Skulle expropriationen åter gälla friluftsreservat och strövområden eller
liknande områden för det mera rörliga friluftslivet, kunde det i många fall
bli synnerligen svårt att avgöra bland annat om icke annan lämplig mark med
mindre olägenhet kunde tagas i anspråk.
102
