äro av särskild betydelse för befolkningens friluftsliv, är det tydligt att det sociala naturskydsbehovet icke blir tillgodosett genom att endast stränderna skyddas. Allmänheten tillbringar sin fritid runt om i naturen. Vissa områden äro härvid mera eftersökta än andra på grund av sitt läge och naturens beskaffenhet. I och med att de på detta sätt äro mål för allmänhetens utflykter i större omfattning ökar icke blott behovet att fortsättningsvis bevara möjligheterna för allmänheten till sådant umgänge med naturen utan hinder av åtgärder från markägare eller andra rättsinnehavare utan även behovet att skydda naturen mot slitage och skador, som kunna orsakas densamma genom allmänhetens färdsel och uppehåll. Utredningen anser det angeläget, att anordningar träffas i syfte att det skyddsbehov, om alltså ur dubbel synpunkt föreligger, må kunna tillgodoses. Enligt utredningens mening kan detta lämpligen ske i den formen, att särskilda fridlysningsbestämmelser meddelas beträffande områden, som i här förevarande avseenden äro av mera betydande intresse.
Det fridlysningsförfarande, som utredningen härutinnan föreslår, är alltså riktat icke blott mot markens ägare och brukare utan även mot allmänheten, nämligen i så måtto att fridlysningen kan medföra inskränkning i allemansrätten i syfte att hindra att denna rätt utnyttjas på ett mindre lämpligt sätt. Genom ett sådant fridlysningsförfarande möjliggöres också ökat skydd för områden, som redan finnas avsatta – till exempel av kommuner eller industriföretag – såsom reservat för befolkningens friluftsliv. I fridlysningsbestämmelser kunna nämligen närmare förhållningsregler uppställas för allmänhetens vistelse inom reservaten i fråga. Härigenom skapas förutsättningar såväl att bevara naturen i det skick, som kräves för att reservaten skola. fylla sitt syfte, som även att främja trivseln inom desamma. Samtidigt erhållas genom fridlysningen garantier för att områdena för framtiden behålla sin karaktär av reservat och icke genom ensidigt beslut av ägaren tagas i bruk för annat ändamål. Utredningen föreslår att områden, som i överensstämmelse med vad här anförts fridlysas, betecknas naturparker. Härigenom vinnes en viss anknytning till begreppet nationalpark, med vilka naturparkerna, om än avsevärda olikheter finnas, likväl ha det sociala syftet gemensamt.
För att ett område skall kunna genom fridlysning skyddas såsom naturpark bör fordras, att området är av väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen. Härvid kräves icke att naturen uppfyller de i 7 § angivna fordringarna, såsom i fråga om skönhet eller märklig beskaffenhet. Andra synpunkter kunna vara utslagsgivande. Vissa områden kunna också behöva skyddas icke på grund av sin egen natur utan på grund av naturen
