skadeverkningarna kunna. begränsas eller motverkas utan nämnvärda kostnader för företaget. Detta är givetvis av stor betydelse. Av allmänna rättsprinciper torde nämligen följa att tillstånd till visst företag ej bör kunna vägras, om markägaren eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten därigenom skulle tillskyndas avsevärt men, med mindre skälig ersättning lämnas. På samma sätt bör ersättningsskyldighet inträda, därest vid tillståndsgivningen knytes villkor av beskaffenhet att medföra sådant men. Utredningen hänvisar i övrigt vad ersättningsfrågan beträffar till vad som anförts i samma fråga angående naturminnen under 9 §.
Det synes kunna antagas, att bestämmelserna i förevarande paragraf icke skola behöva bringas i tillämpning alltför ofta. Redan den omständigheten, att länsstyrelsen har befogenhet att meddela förordnande, som här avses, torde medföra ett ökat hänsynstagande till landskapsskyddets intressen från företagarnas sida. Bestämmelserna kunna sålunda väntas komma att i viss omfattning fylla sin uppgift enbart genom att finnas till.
Om reklam- och propagandaanordningar.
Både i den danska lagen om naturfredning och i den finska naturskyddslagen finnas förbudsregler beträffande reklamanordningar i naturen. Enligt den danska lagen får friluftsreklam icke förekomma annorstädes än vid gator, vägar och platser i städer och stadsliknande samhällen. Förbudet gäller dock icke reklam för rörelse eller annan verksamhet, som utövas å fastighet, varå reklamanordningen uppsatts.
Enligt den finska lagen får »affärsannons» utom stad eller annat tättbebyggt samhälle ej anbringas annorstädes i det fria än å byggnad, som användes till bostad eller till affärs- eller arbetslokal.
I svensk lag är förbud mot reklamanordningar stadgat i 1 § lagen angående nationalparker. Enligt stadgandet är det förbjudet, att inom nationalpark i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning. Förbudet synes närmast kunna jämställas med ett av jordägare utfärdat förbud.
Vidare kan rätten att sätta upp reklamanordningar begränsas med stöd av 13 § lagen angående naturminnesmärkens fredande inom område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet är av särskilt intresse. Beträffande sådant område äger nämligen länsstyrelsen meddela förbud mot att i det fria annorledes än å byggnad, i vilken människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning. Dylikt förbud skall anses innefatta jämväl förbud mot åtgärder för vidmakthållande av anordning, som
130
