beteende, och i en del fall lärer nedskräpning kunna rubriceras såsom skadegörelse eller åverkan. Förbud mot nedskräpning förekommer vidare allmänt i lokala, med stöd av § 20 ordningsstadgan för rikets städer meddelade ordningsföreskrifter. I ett flertal av dessa ha sålunda upptagits förbud mot att bortkasta eller kvarlämna papper, matrester, glas eller andra skräpande eller för trafiken menliga föremål. I anslutning till sådan bestämmelse, som endast avser allmän plats, har i regel också meddelats förbud att genom skrivning, ritning, målning eller liknande förfarande osnygga på vägg, port, staket, soffa, stolpe eller dylikt.
Förbud mot nedskräpning har meddelats även i samband med fridlysning. Fridlysningen av Lindön, en holme i sjön Runn, Kopparbergs län, innefattar sålunda förbud mot bland annat öns vanprydande genom kvarlämnande av papper och dylikt.
Frågan om mera allmänt förbud mot nedskräpning har varit föremål för behandling i ett par lagförslag, som dock icke föranlett vidare åtgärd. I fritidsutredningens omförmälda (s. 100) betänkande med förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. m. upptogs ett stadgande med förbud mot vissa kvalificerade former av nedskräpning. Enligt stadgandet, som emellertid endast avsåg strandområden, skulle med papper, matrester, flaskor, konservdosor och dylikt så förfaras, att vantrevnad eller risk för skada å annans person eller egendom icke uppkomme. Överträdelse av förbudet skulle medföra böter.
Frågan upptogs sedan ånyo i fritidsutredningens betänkande med förslag om inrättande av fritidsreservat. I detta har intagits en sammanställning av uppgifter angående skadegörelse i skog och mark samt andra olägenheter, som orsakas av friluftsfolket. Av dessa uppgifter, vilka sålunda endast delvis behandla nedskräpning och därmed sammanhängande spörsmål, må här återgivas följande.
Uppsala län: Skadegörelserna vore med ett fåtal undantag ej av någon större
omfattning. De mest besvärande märkena efter friluftsfolkets besök vore
nedskräpningen i naturen. Förbud häremot skulle vara till synnerligen stor nytta.
Södermanlands län: Papper och cigarrettaskar utslängdes i ganska stor utsträckning. Efter terränglöpningar finge ofta papperslappar sitta kvar på buskarna. Buteljer krossades mot bergväggarna och skärvorna bleve kvarliggande till fara för människor och djur. Propaganda häremot hade dock verkat i gynnsam riktning. Att vidtaga laga åtgärder mot skadegörarna lönade sig icke, enär det vore mycket svårt att åstadkomma bevisning. Upplysning vore det enda som hjälpte.
Östergötlands län: Skadorna vore störst i närheten av tättbebyggda samhällen.
Jönköpings län: Nedskräpning vore allmän å campingplatser och måltidsplatser utmed färdvägarna. Lämpliga åtgärder till förebyggande av skadegörelse vore propaganda, undervisning i skolorna samt populära anslag å vissa platser i närheten av samhällena, vid badstränder och utsiktspunkter. Om tillräckliga
