Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1951 5.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

skogsvårdsstyrelsernas förvaltningskostnader till i medeltal 500 kronor för varje styrelse, blir den sammanlagda kostnaden 12 500 kronor. Även förvaltningen av övriga naturminnen torde föranleda visst anslagskrav, om än man utgår från att åtskilliga, exempelvis naturminnen belägna å kronomark, kunna liksom hittills beredas erforderlig vård och tillsyn utan att särskilda medel härför behöva anvisas. Utredningen föreslår, att för bestridande av förvaltningskostnader, som ej hänföra sig till kronomark eller till naturminnen under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, beräknas ett belopp av 2 000 kronor.

I anslutning till vad nu anförts skulle för naturskyddets förvaltningskostnader behöva anvisas (9 100 + 300 + 12 500+ 2 000 =) i runt tal 24 000 kronor. Beloppet torde ställas till naturvårdsnämndens förfogande att disponeras för avsett ändamål.


En ytterligare kostnad, som genomförande av utredningens förslag till naturskyddslagstiftning kan medföra, är slutligen ersättning till sakägare för skada, som orsakas genom fridlysning eller annan naturskyddsåtgärd. Dylik ersättning kan utgå enligt 9, 10, 17, 18, 24. och 25 §§ förslaget till naturskyddslag. I vissa fall torde medel kunna påräknas av enskilda organisationer, företag eller kommuner. I andra kan det erfordras att staten ekonomiskt träder emellan för att möjliggöra en önskvärd lösning. Är det fråga om större belopp, torde särskild hänvändelse få göras hos Kungl. Maj:t med hemställan om proposition till riksdagen med förslag till erforderlig medelsanvisning. Är det ifrågakommande beloppet däremot av förhållandevis mindre storleksordning, förslagsvis högst 5 000 kronor, synes naturvårdsnämnden böra äga möjlighet att besluta i ärendet utan att underställa det Kungl. Maj:ts prövning. En sådan anordning förutsätter att å riksstaten anvisas ett särskilt reservationsanslag, vilket får användas av nämnden för ändamålet. Storleken av detta anslag, förslagsvis benämnt bidrag till särskilda naturskyddsåtgärder, kan växla från år till annat, beroende på behovet och det statsfinansiella läget. Utredningen föreslår att tills vidare anvisas ett belopp av 50 000 kronor.

Den kostnadsökning för det allmänna, som kan föranledas därav, att enligt förslaget kungörande av ansökan om fridlysning skall – i motsats till vad för närvarande gäller enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande – bekostas av statsmedel, torde icke uppgå till mera betydande belopp. I varje fall synes det ej behöva ankomma på utredningen att föreslå någon uppräkning av de anslag, som för dylika ändamål stå till länsstyrelsernas förfogande.


198