Enligt utredningens mening bör upplysnings- och propagandaarbetet på naturskyddets område lämpligen i stort sett även framdeles bedrivas i de former, det nu har. Detta arbete torde alltså icke böra i första hand ankomma på den av utredningen föreslagna naturvårdsmyndigheten, om än det är uppenbart, att denna myndighet har att söka efter förmåga främja verksamheten.
De frivilligt verkande organisationerna äro både talrika och väl utbyggda. Ifrågasättas kunde till och med om icke en viss överorganisation ägt rum. Naturskydd och hembygdsvård ha många beröringspunkter. Det kunde därför synas obehövligt att, såsom nu är fallet, två stora organisationer, en på vartdera området, finnas: Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård. För några år sedan utarbetade de båda organisationernas styrelser ett förslag, innebärande sammanslagning till en enda organisation. Detta förslag kunde emellertid icke genomföras; skillnaderna i arbetsuppgifter befunnos alltför stora. I betraktande särskilt av samfundets speciella inriktning på bygdekultur och bevarandet av äldre kulturtraditioner torde en tudelning alltjämt i praktiken vara lämplig. Utredningen vill i varje fall icke förorda att någon ändring nu sker. Inrättandet av statens naturvårdsnämnd kommer naturligtvis dock i sin mån att öva inflytande å organisationernas målsättning och arbetsuppgifter samt att på så sätt påverka även deras inbördes förhållande. Nämnden måste kunna lita till organisationerna som remissinstanser, och den praxis som därvid kommer att utvecklas torde bidraga till antingen en klarare gränsdragning eller en fastare samverkan mellan dem.
De möjligheter att sprida upplysning i naturskyddsfrågor, som det folkliga bildningsarbetet bjuder, äro, såsom torde framgå av den gjorda översikten, stora. Dessa möjligheter borde kunna utnyttjas mera än vad nu sker. På naturskyddets område hämmas arbetet för närvarande av brist på studieplaner och på lämpliga krafter, som ha tid och lust att deltaga i verksamheten såsom föreläsare, kursledare och studieledare. Avhjälpandet av denna brist framstår som ett av naturskyddets mest angelägna önskemål.
I naturvårdsnämndens uppgift måste ingå att verka för att bildningsarbetet såvitt gäller naturskyddet bedrives i härför lämpliga former och med tillräcklig kraft. Nämnden bör i detta syfte göra de framställningar hos statsmakterna, som förhållandena påkalla. Frågan torde ligga utanför utredningens uppdrag; de närmare överväganden som föranledas av densamma torde ankomma på nämnden. Utredningen kan dock icke underlåta att i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att undervisningen i naturskydd vid våra läroanstalter ägnas ökad uppmärksamhet. Visserligen torde naturskydd knappast böra på skolstadiet tagas som ett särskilt undervisningsämne. Men naturskyddet strävanden och idéer böra genomsyra
204
