Sida:SOU 1951 5.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

inköp av mark för statens räkning använda en del för förvärvande av de ytterligare områden, som från naturskyddssynpunkt kunde anses behövliga.

Länsstyrelserna borde anmodas att, om yrkande därom framställdes, vid fråga om sjösänkningar begära utlåtande av akademien, huruvida från naturskyddssynpunkt något vore att invända mot förslaget.

Registrering av naturminnesmärken borde uppdragas dels åt domänstyrelsen och skogsstaten för nationalparker och övriga skyddsområden ävensom för enstaka träd, dels åt Sveriges geologiska undersökning beträffande de geologiska och geografiska föremålen, dels åt akademien beträffande sällsynta djur- och växtarter.

Till riksdagen borde avlåtas proposition med förslag om lag att de i enskild ägo befintliga naturföremål, som på ägarens framställning eller med dennes medgivande blivit såsom naturminnesmärken registrerade, för all framtid skulle vara fridlysta.


Sedan därefter yttrande avgivits jämväl av domänstyrelsen, uppdrogs efter bemyndigande den 14 juni 1907 åt lektor Starbäck och professor Einar Lönnberg samt häradshövdingen, sedermera justitierådet Louis Améen att såsom sakkunniga biträda inom jordbruksdepartementet vid frågans vidare behandling. De sakkunniga avgåvo den 4 december 1907 betänkande rörande åtgärder till skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken.

I betänkandet framhöllo de sakkunniga, att frågan om naturens skyddande gentemot allt för hänsynslösa ingrepp från människans och kulturens sida i vissa avseenden redan under äldre tider varit föremål för lagstiftningens uppmärksamhet, samt yttrade vidare:

Den första synpunkt, som fått göra sig gällande, är ekonomisk: att i fråga om vissa den organiska naturens alster, som äro för människan särskilt begärliga, hindra stundens vinningslystnad från att se sig tillgodo på ett sådant sätt, att tillgången för framtiden äventyras. Förestavade av dylika grundsatser äro till exempel delar av jakt- och fiskelagstiftningen, som avse att trygga villebrådsstammen och fisktillgången, ävensom de lagar, vilka hava till ändamål att förekomma överdriven skogsavverkning.

Ett steg längre, ehuru fortfarande föranledd av ekonomisk hänsyn går den lagstiftning, vars syfte är att mot utrotning och förstöring freda djur, växter och andra naturföremål, vilka genom sin tillvaro medelbart för människan äro av betydelse. Hit äro hänförliga till exempel de i flera länder vidtagna åtgärderna till skydd för fåglar, som icke hava någon betydelse från jaktsynpunkt, men som äro för jordbruket nyttiga. I viss mån kan hit räknas även lagstiftningen om särskilda åtgärder för skyddande av skogar, vilka äga klimatisk betydelse, samt bestämmelsen, att tillstånd från det allmännas sida skall sökas vid vissa vattenavledningsföretag o. s. v.


De sakkunniga erinrade härefter att krav framställts på skydd för naturen även ur andra synpunkter än de ekonomiska. I betänkandet anfördes härom vidare:

I första hand har man framhållit de naturvetenskapliga synpunkterna. Man erkänner numera allmänt, att det är av den största betydelse för vetenskapen

35