hänsyn tagas till bevarande från förödelse av natursköna partier, vilka såvitt möjligt böra förbehållas allmänheten för ordnat friluftsliv å därinom särskilt anvisade trakter. Tomter böra sålunda ej utläggas å mindre öar och ej heller å mera framträdande partier av sjö- och havsstränder, såsom näs och uddar. Tomter invid sjöar och kuster böra i regel ej heller sträckas ned till stranden. Ett strandområde av med hänsyn till terrängen lämplig bredd bör lämnas öppet, varå framdeles må kunna dels framdragas för allmänheten tillgänglig väg, dels inrättas bad- och båtplatser. Om möjligt böra större gemensamma sådana platser anordnas. Härvid bör eftersträvas att stranden i största möjliga utsträckning bevaras i sitt naturliga skick. Tomter böra vidare så förläggas, att bebyggelsen därå så litet som möjligt blir synlig från sjösidan. Förläggningen bör också helst ske i grupper, åtskilda av tillräckligt stora områden, ej avsedda för tomtupplåtelse.
Vid avverkning skola träd, som utgöra boplats för örn, glada, fiskgjuse, häger, blåkråka eller andra sällsynta fåglar, tills vidare lämnas orörda. Detsamma gäller om ihåliga träd av ringa värde, lämpliga som boplats för fåglar.
Domänstyrelsens befattning med det speciella område av naturskyddet, som innefattas i begreppet jaktvård, skall här icke beröras.
En viktig uppgift, då det gäller naturskyddet, tillkommer kammarkollegiet på grund av dess befattning med vattenmål. I mål rörande byggande i vatten samt i underställningsmål rörande regleringar och utdikningar blir kollegiet underrättat för att kunna tillvarataga det allmännas intresse. Kammarkollegiet kan även anhängiggöra talan och anföra besvär för naturskyddets tillgodoseende. Under senare år har en viss praxis utvecklats därhän att kollegiet under hand underrättar Svenska naturskyddsföreningen om de vattenmål, kollegiet får kännedom om och vilka synas beröra naturskyddsintressena.
Av stor betydelse ur naturskyddssynpunkt är den verksamhet, som bedrives av skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och fiskeristyrelsen jämte dessa myndigheter underlydande organ. Den intensifierade rationaliseringsverksamheten å skogsbrukets och jordbrukets områden förtjänar härvidlag att uppmärksammas. I stora delar måste denna verksamhet påverka den framtida gestaltningen av den svenska naturen. Anmärkas må att i instruktionen för fiskeristyrelsen den 14 januari 1949 (nr 23) är i 4 § intaget stadgande därom, att styrelsen i mål eller ärende, som är av väsentlig betydelse ur naturskyddssynpunkt, skall samråda med vetenskapsakademien.
Flera andra myndigheter äro i sin verksamhet nödsakade att göra kraftiga ingrepp i naturen. Sådana myndigheter äro framför andra vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I det föregående har redogjorts för vissa författningsbestämmelser, som äro ur naturskyddssynpunkt av betydelse för dessa myndigheter i deras arbeten. Härutöver förtjänar nämnas att vattenfallsstyrelsen i februari 1946 utgivit en handbok med »Riktlinjer för stakning av kraftledningar», däri bland annat upptagits en del anvisningar till naturens skyddande. I broschyren, som
48
