äro intresserade av naturskydd. Unionen skall understödja alla nationella och internationella åtgärder, som syfta till
- att överallt på jorden bevara det vilda och dess naturliga omgivning, de lösa jordlagren, vattnet, skogarna, varmed även förstås skyddet och vården områden samt faunistiska och floristiska föremål, som äro av vetenskaplig, historisk eller estetisk betydelse. Genom lagstiftningsåtgärder böra skapas nationalparker, avsättas naturreservat och naturminnen samt tillflyktsorter för det vilda, därvid särskilt bör iakttagas att arter som hotas av utrotning bli skyddade;
- att sprida kännedomen om naturskydd;
- att främja uppgörande av program för undervisning i naturskydd;
- att förbereda internationella överenskommelser och en världskonvention om naturskydd;
- att stimulera vetenskaplig forskning av frågor som beröra naturskydd.
Unionen skall vidare samla, bearbeta, översätta och sprida upplysningar om naturskydd. Den skall till regeringar samt nationella och internationella organisationer distribuera utredningar, lagtext, vetenskapliga uppsatser och annat kunskapsmaterial angående naturskydd.
Unionen är uppbyggd såsom en halvstatlig organisation. Medlemmar i unionen kunna vara
- regeringar;
- statliga myndigheter, som syssla med naturskydd;
- internationella (offentliga eller privata) organisationer, institutioner eller sammanslutningar, som syssla med naturskydd;
- nationella privata organisationer, institutioner och sammanslutningar, som syssla med naturskydd.
Unionens generalförsamling sammanträder till konferens vartannat år.
I artiklarna finnas vidare bland annat bestämmelser om styrelse och sekretariat. Unionen har sitt säte i Bryssel.
Det internationella konferensarbetet å naturskyddets område har även i övrigt under de sista åren varit ganska livligt. I september 1948 hölls i Denver, Colorado, Inter-amerikanska konferensen om skydd och vård av de förnyelsebara naturtillgångarna, och vid sjunde internationella vetenskapliga kongressen i februari 1948 i Auckland och Christchurch, Nya Zeeland, behandlades naturskyddsfrågor, som berörde Stillahavsländerna. I augusti 1949 höllos i Lake Success två större internationella naturskyddskonferenser av mera allmän art, nämligen dels Förenta nationernas vetenskapliga konferens om vård av naturtillgångarna, dels ock Internationella tekniska naturskyddskonferensen, till vilken Unesco (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) utfärdade inbjudningarna och som organiserades av Internationella naturskyddsunionen.
