undersökas om icke de nuvarande bestämmelserna i lagen angående nationalparker rörande _vården och förvaltningen av avsatta områden kunna göras smidigare och mindre omständliga. Liksom hittills synes möjligheten böra hållas öppen for ägare av naturminnesmärke att få detta fridlyst.
Den formella gestaltningen av lagstiftningen i ämnet kunde, anförde föredraganden, naturligtvis tänkas ske på olika sätt. Flera skäl talade för att i möjligaste mån sammanföra samtliga bestämmelser till en författning. Därigenom skulle en bättre överblick över lagstiftningsområdet skapas. Huruvida emellertid den antydda vägen vore framkomlig, finge utredningen avgöra.
Föredraganden uttalade vidare, att det syntes nödvändigt att en särskild organisation funnes för tillvaratagande av naturskyddsintresset, Denna borde dock icke göras onödigt omfattande. Det syntes kunna övervägas om icke åtminstone till en början det kunde anses tillräckligt att en person anställdes, som hade att handlägga dessa frågor och även i övrigt bevaka naturskyddsintressena. Det borde tillses, att befattningshavaren underrättades i god tid, innan ingripande med konsekvenser ur naturskyddssynpunkt företoges.
Allmänna synpunkter.
Uppenbart är, att ju mer utvecklingen fortskrider, dess talrikare och mera djupgående måste människans ingrepp i naturen bli. Detta följer redan därav att kulturella framsteg i stor utsträckning bygga på tillgodogörandet av naturtillgångarna. Men även i den mån så icke är fallet kan det icke undgås, att allt eftersom kulturen stiger och utbreder sig intrången i naturen bli allt större. Och dock äro natur och kultur ingalunda oförenliga begrepp. Tvärtom kan det med fog sägas att ju högre kulturen står, desto större bör förståelsen vara även för naturens värden och desto mera intresse bör kunna påräknas för åtgärder till dessas skydd och vård. Ju mera utvecklad kulturen är, desto större blir också dess beroende av naturtillgångarna och behovet av att dessa vårdas. Naturskyddsåtgärder kunna visserligen komma i strid med intressen av andra slag. Ej sällan låta sig dock naturskyddets intressen förena med såväl allmänt sociala och näringspolitiska. som rent företagsekonomiska. Går detta ej, får en avvägning ske. Härvid måste måhända naturskyddets intressen vika på samma sätt som, å andra sidan, under vissa förutsättningar exempelvis det ekonomiska intresset kan nödgas träda tillbaka. Mot detta är i och för sig ej något att erinra. Vad som ur naturskyddssynpunkt kan begäras är att i förekommande fall betydelsen av att landets natur bevaras och vårdas ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Varje mera allvarligt ingrepp i naturen måste ses
