174
den viktiga frågan huruvida strandlagens bestämmelser visat sig tillräckligt effektiva för dess syfte. Andra områden inom allemansrätten avgränsas av regler som — särskilt i kombination med upplysning — bör vara väl ägnade att i nuvarande form tillgodose syftet med motionerna. Utskottet finner med hänsyn till det sagda någon framställning från riksdagens sida om ytterligare utredning för närvarande ej pákallad.
I skrivelse den 14 september 1956 till Kungl Maj:t har länsstyrelsen i
Blekinge län hemställt om utredning av vissa frågor rörande tillträde till
annans mark i samband med friluftsliv. Härvid åberopar länsstyrelsen en
skrivelse från Blekinge skärgårdskommitté, som behandlar vissa
olägenheter som kan uppkomma vid sedvanerättens tillämpning. Enligt
kommitténs erfarenhet nyttjas enskild mark numera av allmänheten i en
omfattning som saknar täckning i de för allemansrätten gällande
rättsgrundsatserna, varvid förekommande intressemotsättningar i vissa fall skärps
ytterligare genom åtgärder från markägarnas sida. Då klara lagregler
saknas ser en del kommuner bl a av ekonomiska skäl ej någon möjlighet
att lösa de problem som sammanhänger med inrättandet av ett välordnat
fritidsområde. Kommittén uttalar att det under angivna förhållanden måste
betraktas som en synnerligen kännbar brist att berörda förhållanden ej
närmare reglerats genom lagstiftning.
I skrivelse den 12 juni 1959 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställt om utredning rörande möjligheterna att påverka lokaliseringen av campingplatser. Inledningsvis erinrar länsstyrelsen om campingrörelsens snabba utveckling inom länet under senare år och dess betydelse för främjandet av friluftslivet inom stora grupper av landets befolkning. Tillkomsten av goda campingsplatser bör främjas av statsmakterna. Samtidigt gäller det att komma till rätta med de olägenheter som kan vara förenade med dem. För närvarande kan myndigheterna bemästra sanitära olägenheter med hjälp av kommunala s k campingstadgor samt förbud mot camping på plats där sanitär olägenhet uppstått. Enligt länsstyrelsens mening föreligger det ett behov av att kontrollera campingplatsernas lokalisering även ur andra synpunkter. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att campingplats som förlägges till ett av allmänheten för bad utnyttjat strandområde kan komma att motverka strandregleringens syfte genom att en större allmänhet utestänges från möjligheten att utnyttja badplatsen för dess egentliga ändamål.
I ett remissyttrande över framställningen påpekar byggnadsstyrelsen att campingen kan uppdelas i två olika slag, nämligen avgiftsbelagd camping som utövas på iordningställda campingplatser samt s k fri camping som utövas med stöd av allemansrätten. Länsstyrelsens framställning avser närmast den avgiftsbelagda campingen. Med hänsyn till de oklara rättsförhållanden som råder ifråga om campingen vill bygg-
