182
Skaderiskerna i fråga om odlad jord i allmänhet lär i vårt land hänföra sig huvudsakligen till den tid på året då marken icke är frusen. Vintertid kan endast vissa relativt sällsynta specialgrödor ta skada och då under förutsättning att marken icke är snötäckt. Även den tid marken icke är frusen kan odlad jord beträdas i viss utsträckning utan skaderisk. Detta kan exempelvis vara fallet efter skörd, då ny sådd icke skall äga rum förrän nästföljande vår. Beträffande skogsmark gäller också att skaderisk kan föreligga under vissa förutsättningar. Så kan vara fallet åtminstone under några år då ett nytt skogsbestånd anlagts genom plantering eller frösådd.
Inskränkningarna i rätten till färdsel på vattenområde är helt naturligt mindre omfattande än på land. Som framgår av tredje lagutskottets utlåtande föreligger en sedvanerätt för envar att — under förutsättning att allmänna eller vattenrättshavarens enskilda intressen ej förnärmas — utnyttja de naturliga vattendragen och sjöarna för båtfärder, vattenhämtning o dyl. Även här torde motsvarande skydd för området närmast intill boningshus böra medgivas.
Villkoret att vid färd på annans område ej får uppkomma skada för ägaren sammanhänger med allemansrättens väsentligen sekundära natur i förhållande till äganderätten. Härav följer även att den fria färdselrätten måste vika, i den mån markägarens legitima åtgärder för ekonomiskt utnyttjande av mark eller vatten lägger faktiska hinder i vägen för dess utövning. Bland inskränkningar av annat slag må nämnas att vissa områden kan vara avstängda för allmänheten av militära skäl samt att i anslutning till den föreslagna naturvårdslagens tre typer av mera genomgripande områdesskydd, nationalpark, naturreservat och naturminne, kan meddelas föreskrifter som begränsar allmänhetens färdselrätt — liksom allemansrätten i övrigt. En eventuell lagstiftning angående allmänhetens rättigheter och skyldigheter på annans område bör innehålla en erinran om förekomsten av dylika inskränkningar.
2. Tältning, båtförtöjning och därmed jämställd rastning
Av ålder har det ansetts tillåtet att vid färd i skog och mark eller över vattenområde taga rastplats för måltider och nattvila i erforderlig utsträckning. Detta kan sägas innebära en utveckling av färdselrätten till att omfatta tillfällig vistelse och båtförtöjning på annans område. Härmed torde i detta sammanhang böra jämställas badning. Rätten i fråga har numera större betydelse än någonsin både för friluftslivets utövare och för markägarna med hänsyn till att friluftslivet i våra dagar antar proportioner och former som varit okända tidigare. Därmed följer att skaderiskerna ökar i motsvarande mån.
