204
far att gälla intill dess vederbörande myndighet annat beslutat. Ur saklig synpunkt bör en allmän genomgång ske av alla befintliga skyddsobjekt och — efter en gallring — en uppsortering och omklassificering ske på de nya rubrikerna. Befintliga naturparker och naturminnen av områdeskaraktär bör då omföras till naturreservat. Vad naturminnena av föremålskaraktär beträffar torde myndigheterna i vissa fall få konstatera att de ej längre finns kvar eller att de förlorat sitt värde.
Vid sidan av denna genomgång av egentliga naturskyddsobjekt bör enligt utredningens mening också åtgärder vidtagas för att omföra de nuvarande domänreservaten till definitiva skyddsformer enligt den nya lagen. Det finns enligt utredningens mening ingen anledning att, som nu är fallet, upprätthålla en särskild samling av naturvårdsobjekt inom domänverket. Efter genomgång och gallring bör sålunda domänreservaten ges formell ställning som nationalparker, naturreservat eller naturminnen. Det bör understrykas att bland de talrika domänreservaten finns objekt av sällsynt högt värde och att det finns all anledning hysa tacksamhet för domänstyrelsens framsynta skyddsåtgärder.
4. Skyddet för växt- och djurarter
Gällande rätt m m
I naturskyddslagens 16—18 har intagits en särskild avdelning med bestämmelser till skydd för växt- och djurarter. Dessa regler, som grundar sig på tidigare bestämmelser i 1909 års lag angående naturminnesmärkens fredande, lyder:
Finnes växtart med hänsyn till fara för utrotning böra skyddas på annat sätt än genom att ett eller flera områden fridlysas såsom naturminne, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt (16 §).
Föreligger beträffande djurart sådant förhållande som sägs i 16 §, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp å person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo.
Om fridlysning av djur vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske gäller vad därom särskilt stadgas (17 §).
Förbud enligt 16 eller 17 § skall ej utgöra hinder mot avverkning av skog eller eljest mot marks ändamålsenliga nyttjande (18 §).
I detta sammanhang kan påpekas att jaktstadgan av den 3 juni 1938
innehåller en särskild avdelning om fridlysta djurslag (11—27 §§). Enligt
ll § jaktstadgan meddelar Konungen för varje jaktår bestämmelser
angående fridlysning av vissa djurarter. För närvarande är ett åttiotal
djurarter totalfridlysta enligt dessa bestämmelser. Vidare hänvisar jaktstadgan
