ge stöd för. Helt ur vägen torde icke vara, att ifrågasätta en närmare utredning och prövning, eventuellt omprövning, av allemansrättens sakliga innehåll.
Även överlantmätaren i Kronobergs län berör liknande spörsmål men
tar även upp andra frågor:
Icke sällan förekommer oklarhet om frågan i vad mån allemansrätt kan vara rådande eller ej. Så kan vara fallet t ex ifråga om åkrar, som ligger obrukade. Likaså kan förändringar i följd av skogsplantering på inägojord helt förändra förutsättningarna för strandlagens tillämpning. Normalt upphör allemansrätten i och med att mark genom bebyggelse övergår till tomtplats. Enligt överlantmätarens förmenande kan allemansrätten utsläckas även utan sådan övergång. Inom länet har på flera ställen uppkommit en oreglerad strandbebyggelse av typisk tätortskaraktär. Även om här icke delar av själva stränderna (t ex badplatser) blivit bebyggda, så har de dock i praktiken övergått från att ha utgjort en allmän tillgång till att ligga som reservat (bad- och båtplats) för blott angränsande tätbebyggelse. Allemansrätten synes alltså här ha övergått till ett mera begränsat klientel.
Distriktslantmätaren i Leksands distrikt vänder sig mot tendensen att
undvika odlad mark vid utfärdandet av strandlagsförordnanden och anför:
Strandlagen fyller sitt syfte på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Enligt praxis på detta län anses emellertid strandlagsförbud icke kunna utfärdas på områden där allemansrätt tidigare ej utövats i större omfattning, exempelvis på åkrar som går ned till stranden. Enligt min mening vore strandlagsförbud i många fall motiverat även på sådana områden. Viss allemansrätt utövas ju åtminstone vintertid på många områden, som under sommaren brukas som åker. Vidare nedlägges åkrarna från drift i många fall. I och med att exploatering av åkern i fråga till tomter äger rum, sker en inskränkning av den låt vara ringa allemansrätt som kan ha utövats vid själva strandlinjen. För att undvika detta synes mig strandlagsförbud böra kunna ifrågakomma vid alla stränder, oavsett nuvarande mer eller mindre tillfälliga frekvens av badande o dyl, där förhållandena i övrigt därtill föranleder. Klarläggande i reviderad lagtext eller åtminstone principuttalande till stöd för ändring i praxis synes mig bliva av värde.
Grunden för det strandskydd som upprätthålles i gällande strandlag ligger
i allemansrätten. Strandskyddet innebär i tekniskt hänseende uteslutande
ett insättande av åtgärder som avses utgöra ett hinder mot att
allemansrätten utsläckes på stränderna i sådan omfattning att allmänhetens tillgång
till platser för bad och friluftsliv äventyras. Någon rätt för allmänheten
att utnyttja marken i större utsträckning än vad allemansrätten medger
tillskapas icke genom strandskyddet. Följaktligen kan mark icke göras
tillgänglig för allmänheten genom strandskyddsåtgärder, därest marken icke
redan förut är tillgänglig på allemansrättslig grund. Detta samspel mellan
strandskydd och allemansrätt utgör en bärande princip, som utredningen
anser vara ändamålsenlig. Någon ändring i detta avseende föreslås därför
icke.
