anta att de övriga icke funnit anledning till invändning. Flertalet av dem som yttrar sig i frågan har emellertid invändningar att göra mot angivna undantagsbestämmelse. Till dem hör Skånes naturskyddsförening som anför:
Från byggnadsförbudet enligt 1 § undantages bl a bebyggelse, som erfordras för jordbrukets och fiskets behov. Enligt vad som uppgivits för föreningen, har det emellertid förekommit, att inom förbudsområde nybyggnad uppförts, som uppenbarligen varit avsedd att tjäna som sommarstuga men som ägaren betecknat som »ålabod», »raststuga för potatisplockare» e dyl och för vars uppförande han sålunda icke sökt tillstånd hos länsstyrelsen. För att förhindra ett dylikt kringgående av lagen synes det böra övervägas, huruvida icke nybyggnad för jordbrukets och fiskets behov bör läggas under samma tillståndstvång, som enligt § 1 gäller för byggnader i allmänhet.
Även länsarkitekten och överlantmätaren i Gävleborgs län har vissa
invändningar att göra och anför i gemensamt yttrande:
Enligt 1 § sista stycket strandlagen skall förbud enligt samma lag icke utgöra hinder för bebyggelse, som erfordras för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln. Vid sjön Norr-Dellens stränder, där strandlagsförbud varit gällande, har förekommit viss strandbebyggelse, som undandragit sig länsstyrelsens prövning under motivering att bebyggelsen ägt rum för skogsskötselns behov. Bebyggelsen ifråga har emellertid, såvitt upplysts från byggnadsnämnden i Bjuråker, utnyttjats huvudsakligen för fritidsändamål. Det är vanligt förekommande inom länet att de enskilda fastigheternas skogsinnehav går i smala skiften ner mot sjöar och vattendrag. Skiftesbredden vid vattnet är ofta ringa eller ofta ej större än en ordinär tomtbredd. Skogsmarkernas ägare torde här under åberopande av att bebyggelsen sker för skogsskötselns behov kunna kringgå ett utfärdat strandlagsförbud. Sedan bebyggelsen uppkommit och redan utnyttjats för fritidsändamål finns små möjligheter att längre bevara stränderna. för allmänhetens behov. Länsarkitekten och överlantmätaren anser att det i 1 § stadgade undantaget från strandlagsförbud ej bör omfatta bostäder — tillfälliga eller permanenta — för skogsskötselns behov.
Ett annat spörsmål som berörs i en rad yttranden avser frågan huruvida
strandkontrollen bör utsträckas att omfatta bad- och båtbryggor samt kajer
och andra hamnanläggningar. Några myndigheter anser att
strandkontrollen skall utökas i sådan riktning. Till dem hör länsstyrelsen i Stockholms
län som i sammanhanget hänvisar till vad länsstyrelsen anfört i yttrande
den 23 mars 1961 till riksdagens tredje lagutskott i anledning av motioner
om viss översyn av strandlagen. Där hänvisar länsstyrelsen till
länsarkitekten i samma län som utvecklat sin uppfattning på följande sätt:
Exempelvis 100 meter och även 300 meter är ute i naturen icke något avsevärt stort mått. Det är långt ifrån orimligt och har för övrigt redan förekommit vid strandlagsområden i detta län att man byggt huset ovanför förbudsområdets övre gräns och så ordnat sin privata brygga med bojar och båtar vid stranden nedanför. Hugger man så ut skogen verkar det hela som en ganska vanlig strandtomt. I exempelvis en liten skärgårdsvlk, värd att bevara som en naturlig natthamn för
