236
riktigt att för framtiden upprätthålla principen i 1 § tredje stycket strandlagen att det särskilda strandskyddet icke skall avse områden som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Utredningen framlägger därför icke något förslag att upphäva eller begränsa dessa undantagsbestämmelser på annat sätt än att avstyckningsplaneinstitutet uteslutes ur uppräkningen av plantyper som avses. Denna ändring syftar dock icke till någon förändring av undantagsregelns sakliga innehåll utan är uteslutande betingad av hänsyn till avstyckningsplaneinstitutets långt framskridna avveckling.
Med utomplansbestämmelser förhåller det sig på ett annat sätt. Sådana bestämmelser innebär inget byggnadsförbud som skulle kunna medföra dubbelprövning i förhållande till strandlagen. Utomplansbestämmelserna är en form för reglering av glesbebyggelse i sådana fall där en med byggnadslovsplikt förenad tillsyn över sådan bebyggelse är behövlig. I allmänhet lär det därför förhålla sig på det sättet att om utomplansbestämmelser erfordras för en trakt så bör de också gälla för de strandskyddsområden som är belägna i samma trakt. Någon anledning att göra undantag för sådana områden föreligger icke. Därigenom tillgodoses också i viss utsträckning det önskemål som framställts från en del håll att dispensbebyggelsen inom strandskyddsområden skall kunna regleras något mera än vad som är möjligt enbart med hjälp av strandreglerna.
Den väckta frågan om innebörden i 113 § byggnadslagen har stor betydelse i och för sig. Emellertid är detta ett spörsmål som icke kan klarläggas i förevarande sammanhang. Det är uteslutande en fråga om byggnadslagstiftningens tolkning och tillämpning.
Strandskyddet och fastighetsbildningslagstiftningen
Gällande strandlag innehåller inga särskilda regler om förutsättningarna för avstyckning och annan fastighetsbildning inom strandskyddsområde. Vid den nu verkställda undersökningen har detta förhållande icke kritiserats från något håll. Tvärtom ger undersökningsresultatet vid handen att reglerna för fastighetsbildning bör sammanhållas i den särskilda fastighetsbildningslagstiftningen som anses inrymma tillräckliga möjligheter att beakta de speciella strandskyddsintressena. I sammanhanget understrykes därjämte fastighetsbildningsorganens omedelbara kontakt med utvecklingstendenserna beträffande markanvändningen för fritidsändamål, ett förhållande som innebär goda möjligheter att i ett tidigt skede bedöma behov av föreliggande åtgärder från det allmännas sida samt att över huvud taget medverka i den erforderliga inventerings- och planeringsverksamheten. På denna punkt anför lantmäteristyrelsen:
Lantmäteriets olika enheter kommer i sin verksamhet i nära kontakt med såväl köpare av områden för fritidsändamål som med markägare och
