Sida:SOU 1962 36.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

288

Med uttag av grus synes böra likställas uttag av sand, lera, jord, sten och liknande nyttigheter i den mån exploateringen därav icke regleras genom andra bestämmelser. Utformningen av exploateringsplanen blir i sådana fall beroende av arten av ifrågavarande nyttighet.

Beträffande planens yttre utformning samt naturskyddsfrågornas reglering i densamma anför föreningen följande:

Planen bör omfatta en karta eller kartskiss över det område där brytningen skall ske. Kravet på kartmaterialets utförlighet bör icke ställas alltför högt vid små täkter.

Av kartan bör framgå gränserna för grustagsområdet, nivåkurvor visande markens höjdläge före exploateringen samt uppgift om områdets utseende efter grusutvinningens avslutande genom nivåkurvor eller angivande av schaktningsbottens blivande höjdläge samt släntlutningar. Detta kan ske t ex genom att nivåkurvorna för det orörda området anges med en färg och nivåkurvorna för området i tänkt slutbrutet skick anges med annan färg. Som nedan skall närmare utvecklas, torde det i många fall vara svårt att redan innan brytningen påbörjats ange mera definitivt hur nivåkurvorna skall dragas genom det slutbrutna området, det torde ibland få anses tillräckligt att släntlutningarna jämte schaktbottens höjdläge angivits för det slutbrutna området.

Utöver kartmaterialet bör planen innehålla en s k arbetsplan innefattande de bestämmelser som skall gälla för brytningens bedrivande och återställningsarbetenas genomförande samt ev övriga bestämmelser såsom rörande ställda säkerheter, samhällsbildning, grundvattenförekomst, fornlämningar och naturskyddsföreskrifter. Om särskilda hänsyn tagits till markens efteranvändning, bör detta lämpligen anges. Det är givetvis till fördel om förekomsten av berg, mäktigare lerlager och andra omständigheter, som kan inverka på planens genomförande, redovisas i densamma. För större grustag, som fordrar stora investeringar, företar grusexploatören numera undersökningar i dessa avseenden, men dessa är vanligen mycket kostsamma och bör därför som regel icke sättas som fordran för en grustäktsplans godkännande. I en eventuell tillämpningskungörelse bör dessa synpunkter beaktas.

Sedan exploatören framlagt planförslaget får detta efter samråd med länsstyrelsen eventuellt kompletteras av sökanden innan det slutligen godkännes och brytningen får ta sin början. I vissa fall — t ex i samband med brådskande vägarbeten e d — torde länsstyrelsen dock kunna bevilja dispens från igångsättningsförbudet, därest planjusteringen blott gäller någon mindre betydelsefull detalj. Säkerhet synes dock i dylikt fall böra ha ställts innan dispens beviljas.

Återställningsarbetena bör i görligaste mån ta sikte på efteranvändningen. Det torde dock icke kunna krävas att området på exploatörens bekostnad omvandlas till exempelvis en fritidsanläggning eller annan mera kostsam anläggning.

Nivåkurvor resp släntlutningar och schaktbottens höjdläge bör om möjligt bestämmas i planen.

Allmänna bestämmelser rörande schaktningsdjup, släntlutningar m m bör normalt icke göras mera restriktiva än som av tekniska skäl är nödvändigt. Vidare bör det kunna medges att ta ut värdefullt grusmaterial under de schaktningsdjup och släntlutningar, som anges i grustäktsplanen och i stället ersätta detsamma med lämpligt fyllnadsmaterial.

Ridåer av buskar och träd bör ibland lämnas (eller undantagsvis planteras) för att skydda mot insyn. Vad angår eventuell återplanteringsskyldighet bör framhållas, att föreskrifter härom bör inriktas på att underlätta för den i omgivningen