362
borde, synes det skogsstyrelsen, kunna förenas med tämligen fria föreskrifter rörande medelsanvändningen, vilket synes vara till stor fördel med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena.
Vidare ställde utredningen till skogsstyrelsen frågan, huruvida det är
möjligt att i framtiden i ökad utsträckning beakta friluftslivets och
landskapsvårdens intressen vid planläggning av skogsbilvägar, i fråga om deras
inpassning i terrängen och byggande samt i fråga om anordnande av
parkeringsplatser.
Skogsstyrelsen anför att enighet råder om att man försöker tillgodose friluftsintressena i den mån så är möjligt, utan att vägbyggnadskostnaderna avsevärt ökas. Ofta sammanfaller för övrigt de tekniska och de estetiska synpunkterna. Om emellertid tillgodoseendet av friluftslivets intressen skulle kräva en annan vägsträckning eller överhuvud en väsentligt högre anläggningskostnad än som är betingad av skogsbrukets transportbehov och frågan drivs till sin spets, måste friluftslivets intressen eftersättas. Gällande bidragsförfattningar ger nämligen ej skogsvårdsstyrelserna något stöd för att uppställa särskilda villkor i detta avseende. Vad beträffar frågan om anordnandet av parkeringsplatser för friluftslivets och naturvårdens intressen framhåller skogsstyrelsen att sådana åtgärder måste förutsätta att markägarna helt kompenseras för merkostnader och intrång. Detta betyder bl a att ersättning även för upplåtande av mark kan behöva utgå till markägaren.
Av ovanstående redogörelse för gällande statsbidragsbestämmelser framgår att byggnadsbidrag till enskild väg (byväg) utgår för sådan väg, som är av väsentlig betydelse som samfärdsled för en bygds befolkning. Detta torde bl a utesluta statsbidrag till byggande av enskild väg som nyttjas för naturreservat. Skälet till angivna begränsning torde vara att behovet av farbara vägar till gagn för friluftslivet icke var lika uttalat på 1930-talet, då de väsentliga dragen i statsbidragsförfattningarna tillskapades, som det är i dagens läge. Utredningen ifrågasätter om icke angivna brist borde, i samband med en allmän översyn av berörda statsbidragsförfattningar, hävas genom att man i den av länsstyrelsen tillämpade statsbidragskungörelsen inför den ändringen att inte bara underhållsbidrag utan även byggnadsbidrag må utgå där vägen är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet eller för trafik av andra än väghållare.
En annan och i sammanhanget mera ingripande brist i berörda författningar är att skogsbilvägarna och vissa andra enskilda vägar uppenbarligen kan avstängas för allmän trafik även om bidrag utgått till vägens byggande. Det är i hög grad önskvärt att friluftslivets intressen tillgodoses i ökad utsträckning i vart fall beträffande ett urval av skogsbilvägar som kommer att få betydelse för allmänhetens möjligheter att komma ut i skog och mark. Utredningen anser för sin del att en lösning av detta
