TREDJE KAPITLET
Nuvarande förhållanden på naturvårdens område
A. Naturskyddslagstiftningen
Den centrala lagstiftningen på naturvårdens område innefattas i naturskyddslagen av den 21 november 1952 (nr 688) med tillhörande tillämpningsföreskrifter, intagna i kungörelsen den 30 december 1952 (nr 821) med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen.
I naturskyddslagens inledande bestämmelser fastslås att naturen är en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas och att envar i sitt umgänge med naturen bör visa varsamhet så att onödig skada ej uppkommer (1 §). Härefter behandlas i skilda avsnitt tre slag av naturskyddsobjekt, nämligen nationalparker (2-4 §§), naturminnen (5-11 §§) och naturparker (12-15 §§).
Nationalpark kan endast avsättas på mark tillhörig kronan i syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick. Konungen förordnar om nationalparkers vård och förvaltning samt äger för varje nationalpark meddela de särskilda föreskrifter, som är erforderliga för att trygga ändamålet med nationalparken. Sådana föreskrifter skall dock icke medföra inskränkning i redan uppkommen enskild rätt eller i lapparna medgivna rättigheter.
Såsom naturminne kan fridlysas område eller till fastighet hörande naturföremål, som på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet, egenart eller eljest märkliga beskaffenhet bör särskilt skyddas. Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed har att meddela erforderliga föreskrifter om naturminnets vård och förvaltning. Konungen äger att förordna att vård och förvaltning av naturminne helt eller delvis skall omhänderhas av myndighet. Därest beslut om fridlysning medför sådan inskränkning i rätten att bebygga mark, att marken kan nyttjas endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, är markägare eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten berättigad till ersättning av kronan för den skada han lider. Ersättning kan även utgå för andra former av avsevärt men, som tillfogas markägaren genom fridlysningen. Vid fall av synnerligt men kan ägaren fordra att fastigheten löses. Då fråga väckts
